Inför avgörandet – trotjänaren vill bryta trenden
Att det skulle bli handboll för Dennis Pettersson var väl inte självklart.
Född med höftfel och opererad åtta gånger som barn, så haltade karriären en aning. I vuxen ålder har det blivit ännu fler ingrepp – det senaste för bara några veckor sedan.
– Tur med rätt ledare och sjukt bra bollkänsla gjorde att jag ändå klarade mig hyfsat som spelare. Jag var inte världens snabbaste men fick jag läge så tog jag chansen, säger han.
Det var i Olympia karriären började och det är HF Olympias vänner som hyllar honom i samband med sista omgången i Handbollsligan – thrillermötet med Alingsås. Nostalgiföreningen har nämligen utsett honom till sin stipendiat för 2022.
– Vi spelade landhockey, fotboll och allt möjligt på gården hemma på Ringstorp, men så fick "Pludden" (Patrik Larsson) för sig att vi skulle börja med handboll och så drog vi iväg till Fredriksdalsskolans trånga hall när vi var… Ja, sju år måste vi varit och Olle Johansson och "Big" (Lennart Persson) var väl våra första tränare. Sedan hade vi "Mille" (Mikael Levin) och Lennart Bengtsson också som ledare.
– Det där 70-laget, med "Pludden", (Jesper) Cordua och (Richard) Jurkovic i mål var en av de bästa årgångarna vi haft i Helsingborg. Vi vann det mesta som pojk- och juniorlag men förlorade i SM-finalen mot Guif. Jag har funderat på vad som hänt om jag inte fått vara med, men jag övade lite extra och hittade sätt att kompensera mitt handikapp med höften. Ändå, någon gång där i junioråldern så slutade jag som spelare. Det blev för tufft.
I stället hade en lång och imponerande bana som ledare redan inletts.
– "Pludden" och jag började som tränare när vi var 15 år och tog hand om ett pojklag i Olympia. Senare fick jag jobb på kansliet och när jag bara var lite drygt 20 hjälpte jag till med spelarrekryteringen, och så blev jag kvar från sammanslagningen och ytterligare tio år framåt.
TRÖTT PÅ HANDBOLLEN
Under handbolls-EM i Sverige 2002 var han en av två huvudansvariga för gruppspelet i Helsingborg, men på klubbsidan blev tillvaron mer och mer kaotisk. Ekonomin lämnade mycket övrigt att önska och det var frustrerande med osäkra anställningsvillkor, inte minst för en nybliven pappa.
När Hittarps IK hörde av sig och lockade med tryggare och bättre förhållanden så lämnade Dennis Pettersson den skadeskjutna Olympic/Viking-skutan.
– Det var mycket strul och ärligt talat stod handbollen mig upp i halsen just då. Jag såg inte en match varken med landslaget, OV eller något annat lag under tre år.
Men det skulle komma andra tider. Efter fem år som kanslist i Hittarp bytte Dennis Pettersson jobb igen. Nu till Procup, som är ett företag som erbjuder nätbaserade system för matchplanering.
– Vi är numera specialiserade på olika cupturneringar, vilket innebär att jag har kontakt med mängder av handbollsföreningar och arrangörer.
Och när den gamle parhästen Patrik Larsson, då sportansvarig i OV, lockade så nappade Dennis och hittade tillbaka till IH och handbollen.
– Jag hamnade i sportgruppen och trivs med att göra mitt lite mer i skymundan.
Vilket innebär spelarkontakter och kontraktdividerande och ett himla pusslande. Inte minst såhär års. Att höstens serietillhörighet är höljd i dunkel gör ju knappast saken bättre för en truppbyggare.
– Det är givetvis viktigt för kontinuiteten att vi lyckas klara oss kvar. Vi har aldrig tagit så många poäng i Handbollsligan tidigare, men det är jämnt i botten och allt avgörs i sista omgången. Vi har det i egna händer, men kan också få hjälp av Lugi och placeringen är inte helt oviktig heller med tanke på kvalmotståndare.
U-SATSNING I ANDRALAGET
Mycket har förändrats i föreningen. Inte minst vad det gäller ekonomin. De olika lagen och verksamheterna har sina egna budgetar, och nu är det inte aktuellt att satsa på överåriga spelare i B-laget. Inte heller att konkurrera med resursstarka klubbar, ofta längre ner i seriesystemet, som erbjuder bättre betalt för mindre prestation – typ träning ett par gånger i veckan men åtskilliga tusenlappar mer i lönekuvertet.
– Egentligen, om man ser det i stort, så har det varit en positiv säsong på herrsidan med seriesegern för U-laget i tvåan och division 1-spel för första gången nästa säsong.
– Jag tog initiativ till lite nytänk för tre år sedan för att höja statusen både vad det gäller träningar och allt runt vårt andralag. Vi plockade hit David Löfgren från Halmstad då och började en satsning på unga spelare. De första säsongerna höll vi på att trilla ur tvåan, men förra året gick det bättre och nu har vi precis tagit steget upp i ettan. Och bakom ser det riktigt ljust ut med ett juniorlag i Sverigetopp och A-pojkarna som tagit sig till finalslutspel i USM. Vi har några killar som är rankade bland de bästa i landet på sina positioner.
Dessutom är Helsingborg och OV en attraktiv kombination när det handlar om att locka till sig lovande spelare.
– Melker Jarl flyttade exempelvis hit från Halmstad för att förstärka U-laget inför den här säsongen och det är inte utan att jag känner lite stolthet när han redan fått chansen med A-laget i Ligan.
Och för bara några dagar sedan avslöjades att U-landslagets mittsexa Marcus Björkman bestämt sig för att byta Redbergslid mot OV Helsingborg.
Ja, det har hänt mycket sedan Dennis Pettersson återvände till handbollen och OV.
– Verksamheten är tre kanske fyra gånger så stor som den var vid sammanslagningen -94.
PLÖTSLIGT I ROCKBRANSCHEN
Från och med 2023 har trotjänare Pettersson dessutom fått större ansvar kring beachhandbollen.
Samt, inte att förglömma, så är det den där historien med en inmarschlåt också. Han är inte bara hjärnan bakom idén utan också mannen som satt ord till Bai Bangs rocklåt.
– Man har ju hört "På gator röda och blå" på Olympia och Röglehymnen och jag har länge tänkt att vi skulle ha en egen låt, inte något akustiskt utan något mer rivigt. Så såg jag Diddi (Kastenholt) på IH när vi spelade hemmapremiären där i höstas mot Önnered. Jag skickade iväg ett sms och berättade att jag hade en galen idé om en OV-låt och han tyckte det lät roligt, men var just då upptagen med en Bai Bang-platta. Vi kom överens om att det enklaste var om jag skrev en ny text till något catchigt de redan gjort.
Sagt och gjort.
– Mats Svensson och jag satte oss och lyssnade igenom en massa låtar och sedan hastade jag ihop en text till en av dem. 'Den sitter som en smäck', tyckte Mats och Diddi gav också klartecken och svarade att han skulle gå in i studion efter helgen och spela in den.
– Ja, jag hade nog kunnat fila lite mer. Det kanske gick lite för snabbt för det blev några upprepningar, men nu finns den på Youtube och klubbens hemsida och vore det inte så krångligt så hade den redan funnits på Spotify också.
Man kan inte få allt, men man kan få "Res er upp – för OV Helsingborg" i lite olika kanaler. En inmarschlåt som passar bättre i Handbollsligan än i Allsvenskan och andra glesare sammanhang.
Nå Dennis, vilken hymn har du själv som favorit?
– Tja, Alingsås har faktiskt en rätt rockig variant. Annars är ju "The final countdown" rätt cool.
Inte helt ologiskt att en man som genomgått femtielva komplicerade höftoperationer med vidhängande rehabilitering och som sett sitt OV trilla ur högsta serien så fort de tagit steget upp (2020 undantaget, då pandemin och inställt kval räddade laget kvar i Handbollsligan) valt att döpa sin uppvärmare till "Res er upp"!
Nu håller Dennis Pettersson tummarna för en kvalfylld fortsättning. Mardrömmen: OV-förlust i kväll och RIK-poäng i Lund. Då ses vi i handbollens andradivision i höst.
Men vadå? Det kommer ju en vår först.
HF OLYMPIAS VÄNNERS STIPENDIATER
2002: Anders Jacobsson
2003: Ulf Jönsson
2004: Peter Olsson och Peter Hansson
2005: Peter Eklund
2006: Christoffer Persson - Andreas Thynell
2007: Maria Adamsson
2008: OV:s damlag
2009: Emmy Kopfinger och Mattias Thynell
2010: Therese Walter och Mathias Meltzer
2011: Joel Tulldahl
2012: Joakim Forsberg
2013: Bengt Jönsson
2014: Mats Svensson
2015: Bengt Fellbe
2016: Stefan Gregorioff
2017: Ulrika Lindkvist och Lena Svensson
2018: Anette Finnberg
2019: Stefan Henriksson
2020: Emma Lindkvist
2021: Emina Ledinic, Calle Lindkvist och Patrik Samevall
2022: Dennis Pettersson
