Möt Olympiastipendiat Schwarz: VETERAN SOM HYLLAR FÖRYNGRINGEN
Det fanns en tid – inte alls avlägsen – när en överårig Michael "Swarre" Schwarz ringdes in för sporadiska inhopp i OV:s B-lag. Det hände oroväckande ofta faktiskt, och han skötte alltid hjälparbetet med bravur.
För fyra år sedan spelade han en match tillsammans med då tonårige sonen Hampus. Det blev seger mot Gubbarna Wargo i division 4, men också början till slutet på en epok från knatte till mycket mogen senior. Därefter har ledarrollen och ingenting annat fått företräde.
DUBBLERADE MED FOTBOLL
Vi tar det från begynnelsen.
– Allt startade när vi flyttade från Halmstad till Helsingborg. Jag var väl nio och hamnade i en klass där många spelade handboll i HF Olympia. Ungefär hälften i laget kom från Västra Berga och hälften från Fredriksdalsskolan där jag gick. På den tiden, när jag växte upp, höll jag på med en massa olika sporter, som fotboll, bowling och badminton också.
– Fotbollen var jag rätt seriös med. Jag satsade dubbelt och spelade i HIF tills jag var 17… sedan blev det fokus på handbollen.
Vad avgjorde?
– Att vi var ett bra gäng och att jag tyckte jag hade bättre förutsättningar i handboll.
JÄTTEINVOLVERAD LEDARE
Sedan rullade karriären på i Olympia och Olympic/Viking och OV efter sammanslagningen. Det blev en sväng till Gubbarna Wargo i Landskrona, några säsongers gästspel i Rydebäck och så en runda till nysatsande Åstorp innan han återvände till Helsingborg och B-lagsspel i OV, plus ledarinsatser.
– Jag har ju hela tiden varit jätteinvolverad i ungarnas handboll. Först som tränare för Hampus gäng från han var åtta år och sedan, när Evelyn började spela, för hennes flickor 05-lag. När vi flyttade till Raus och Hampus började i IK Sund så var jag med på ett hörn där också.
TJEJER PÅ G
I dag, 47 år ung, är han mest engagerad i tjejernas juniorlag och damernas U-lag.
– Det är ju större bredd på pojksidan i föreningen, men jag tror det blir bättre med åren bara vi har tålamod. U-laget har haft det tufft i division 2, men det är också ett jätteungt gäng.
– Vi har ett 08-lag med duktiga tjejer, som på sikt kan bli något. Zoran (Buzdika), som är assisterande i allsvenska damlaget och som jag själv spelade och växte upp med, ska väl försöka knyta ihop bitarna. Det blev ju ett lyft när David Löfgren fick mer övergripande ansvar på killarnas ungdomssida för några år sedan.
FÖRYNGRING BLEV ETT LYFT
Jo, en rätt tydlig kursändring har förvandlat B-laget Helsingborgs HK till ett mer utpräglat U-lag. Snart kan det gröna HHK-gänget, med Hampus Schwarz som en av nyckelspelarna, summera första säsongen i division 1. Till slut blev det nytt kontrakt med hygglig marginal, och mer än godkänt.
– Som det fungerade tidigare, när såna som jag fick ringas in, så var det inget bra tecken, konstaterar Swarre.
Och fortsätter:
– Annars är det synd att många, och då framför allt tjejer, slutar för tidigt. Visst, det är annan konkurrens i dag jämfört med när jag växte upp, men tråkigt är det.
Nå Swarre, hur mycket matcher blir det en normal vecka?
– Jag får väl erkänna att det blir rätt många under handbollssäsongen. Det går ju att se något mest varje dag på tv och jag har de där kanalerna där man bland annat kan följa Ligan.
SAMMA VÄGVAL FÖR A-DUON
Olympiavännernas stipendier kommer att delas ut i samband med OV Helsingborgs 30-årsgala i maj.
Dagens unga A-lagsspelare, 21-åriga Sofia Andersen och 18-årige Elliot Eriksson, började förresten med fotboll men valde handboll. Ja, ni känner igen det, en viss Schwarz gjorde samma resa, fast i en annan tid.
– Jag är uppvuxen i en fotbollsfamilj och spelade själv i Eskils flicklag när jag var yngre. Men så hängde jag med på handbollsträning och fastnade direkt. Det gick inte så bra i början men jag trivdes med gänget. Mina lagkompisar, Magda (Magdalena Lückander) och Agnes (Bladh), var med redan då och utvecklades snabbare. För mig själv dröjde det väl till sista året i flickor A innan det lossnade. Jag levde mycket på min storlek men när jag fick chansen i juniorlaget och i division 2 blev tekniken också bättre, berättar Sofia, som i dag är pålitlig mittsexa i Allsvenskan.
Elliot, som går sjätte terminen på Fredriksdals fyraåriga idrottsgymnasium, har ju dubblerat friskt i A- och U-lag den här säsongen. Han berättar om sitt vägval:
– Jag kommer också från en riktig fotbollsfamilj och var väl fem år när jag själv började som knatte i Hittarp. Senare testade jag handboll i Maria Park och när jag kom upp i högstadiet, valde jag bort fotbollen. Jag kände att jag var bättre i handboll helt enkelt, och då blev det ju också roligare.
HF OLYMPIAS VÄNNERS STIPENDIUM
Har delats ut sedan 2002. Här är de som prisats med en penningsumma genom åren:
2002: Anders Jacobsson
2003: Ulf Jönsson
2004: Peter Olsson o Peter Hansson
2005: Peter Eklund
2006: Christoffer Persson o Andreas Thynell
2007: Maria Adamsson
2008: OV:s damlag
2009: Emmy Kopfinger o Mattias Thynell
2010: Therese Walter o Mathias Meltzer
2011: Joel Tulldahl
2012: Joakim Forsberg
2013: Bengt Jönsson
2014: Mats Svensson
2015: Bengt Fellbe
2016: Stefan Gregorioff
2017: Ulrika Lindqvist o Lena Svensson
2018: Anette Finnberg
2019: Stefan Henriksson
2020: Emma Lindqvist
2021: Emina Ledinic, Calle Lindqvist o Patrik Samevall
2022: Dennis Pettersson
2023: Michael Schwarz, Sofia Andersen o Elliot Eriksson.
