Zoran Buzdika – försvarsminister med nya idéer

Dags för dubbelmöte igen. Senast uppe i Märsta blev det full pott för OV:s allsvenska herrar (35–29) respektive damer (20–18) mot Skånela.

Och nu kommer Tyresö till IH för två lördagsutmaningar.

Försvarsspecialisten Zoran Buzdika spelade fem säsonger med Djurgården när handbollen var het i huvudstaden.

– Vi fyllde Hovet eller Globen med mellan 10 och 14 000 när det var derbyn mot Hammarby. Det var häftigt, minns en skåning som var lagkapten de två avslutande säsongerna i Djurgården.

I dag är det bara Bajen som håller fanan högt i Handbollsligan. Samma sak på damsidan, där Skuru, från Nacka, är ensam men stark representant i högsta serien.

I allsvenskan är det lite mer 08-influenser. Skånela och Tyresö på herrsidan samt Huddinge, Skånela och Tyresö på damsidan.

– Nej, det tar inte riktigt fart. Konkurrensen om sponsorerna är tuff och en del andra sporter klarar sig bättre. När jag spelade där uppe så hade BK Söder precis gått upp i Djurgården och det satsades och värvades friskt från Tjeckien, Polen och forna Jugoslavien och så hade vi bra svenska spelare också. Men det var lite struligt på tränarsidan med alldeles för många byten.

HEMVÄNDARE

Till slut sprack bubblan, pengarna sinade och lönerna frös inne. Zoran Buzdika tröttnade på strulet och vände hemåt.

– OV var på väg uppåt och jag lämnade i februarifönstret 2006. Vi gick inte upp då, men året efter sprang vi igenom serien…

Men stopp, hur började allt en gång?

– Jag är uppvuxen i Billesholm och mina föräldrar, som kom från Balkan när de var väldigt unga med bara varsin ryggsäck, jobbade på Gullfiber. Sedan, när jag gick i tredje klass, flyttade mamma med oss yngre syskon in till Fredriksdal i Helsingborg. Hon slet och jobbade och vi hade det inte så fett. Om jag minns rätt så jag hade såna där sockiplast på gympan när jag började i min nya skola.

– Men jag hamnade i en klass där många spelade handboll, bland annat Micke Schwarz. Jag var lite längre och tjockare än de andra. Det imponerade väl på något sätt och jag fick hänga med till Olympias pojklag. Först provade jag som vänsternia och på kanten, men rätt snart blev jag stationär inne på linjen. Jag testade fotboll och basket också och stod i mål i HIF, men valde handbollen eftersom jag fick chansen i A-laget rätt tidigt. När klubbarna gick ihop till Olympic/Viking så fanns jag som mittsexa bakom Peter Hildingsson, kan man säga. Sedan försvann några av de mest rutinerade och jag fick mer speltid.

Och så hamnade du i Stockholm…

– Ja, men jag hann med en vända till Anderstorp också. Och sedan, på sluttampen när jag flyttat hem, var jag en vända i Lugi också och så när jag blivit pappa och lagt av för att tiden inte räckte till så ringde de från Eslöv och lockade mig. Det blev några månader där men det var det sista.

TOG RYGG PÅ DOTTERN

I stället blev det tränarkarriär. I moderklubben.

– När äldsta dottern, Sarina, började spela så hängde jag såklart med på träningarna. Jag fick ju frågan om jag ville hjälpa till… och eftersom jag ändå var där, så varför inte? Även om de förlorade mycket i början så var det ett bra gäng med duktiga 08-tjejer – sju av dem är ju precis uttagna i distriktlaget i Sverigecupen.

Hur är det att träna sina egna barn?

– Speciellt kan man nog säga. Jag är ju en vinnarskalle och det blev kanske lite för mycket handboll ibland och för snart ett halvår sedan tyckte Sarina att det räckte. Hon ville sluta, men det blev så att hon började träna med 09-laget i stället, de som är i hennes egen ålder. Nu pratar vi ingen handboll hemma, om inte hon vill det. Och lillasyrran spelar volleyboll och det känns bra.

DAMERNAS NYE FÖRSVARSMINISTER

Själv tog Zoran steget uppåt när OV hittade en internlösning för att fylla luckan efter assisterande damtränaren Fredrik Björkman.

– Jag har framför allt ansvar för försvarsbiten. Det har ju blivit så att jag följt damerna lite mer än herrarna de senaste åren på grund av att jag tränat det där tjejlaget.

Ni är obesegrade hittills i Allsvenskan. Är du nöjd med starten?

– Det är många nya spelare den här säsongen också, så det tar lite tid. Jag har lite idéer om försvarsspelet och vi har ändrat en del i upplägget rent taktiskt, men satt det rätt bra. Ändå har vi inte fått till det helt. Vi måste bli bättre i andrafas, och vi jobbar på det.

Något speciellt att tänka på mot Tyresö?

– De slog ju Heid så vi får inte underskatta dem. De är fysiska, som oss faktiskt, och spelar kanske lite enformigt och så har de några nyckelspelare vi måste se upp med.

Man kan säga att du bygger broar mellan då och nu och mellan herr och dam, men vad har förändrats sedan du själv var aktiv?

– Det var lite långsammare på min tid. Då krävdes det att mittsexan först och främst skulle vara stark. I dag måste man vara snabb, smidig och mer komplett oavsett position.

Till slut, hur får du tiden att räcka till?

– Det blir ett pussel med handboll, jobb och familj. Visst, men jag kan sköta mycket av jobbet hemifrån och så är jag uppe tidigt på morgnarna och tränar själv. Det är då du hittar mig i crossfit-boxen på Filborna arena.