Från U till A med välutbildat OV-par

Det är ödesveckor för OV. Åtminstone för herrarna i högsta serien, där en skrällvinst hemma mot Hammarby vore minst sagt välkommen. Damlaget ligger mer i mellanmjölksskiktet i Allsvenskan och förlorade i helgen mot ett mer motiverat Örebro.

Vi tog pulsen på tonårsparet Johanna Engdahl och Calle Lindqvist, egna produkter som fyller sina liv med handboll… och lite annat. Det blev snack om framtid, fritid och speltid… och lite annat.

De började själva som sjuåringar. I Toftahallen respektive Filborna.

– Jag såg en affisch som någon lärare satt upp och provade hemma i Ödåkra. Pappa hängde också på som ledare och efter ett tag slogs vi ihop med andra grupper och flyttade från Toftahallen in till Filborna och det blev lite mer utmaning, berättar Johanna Engdahl, nu 19-årig vänstersexa i A-laget i Allsvenskan och i U-laget i division 2.

– Det var någon tidningsartikel om prova på-handboll som gjorde mig nyfiken. Jag hamnade snart i ett rätt bra pojklag. Jag tror vi var tio år när vi gick till final mot Zagreb i Partille Cup och så tog vi oss hela vägen till final i Lundaspelen också. Jag spelade fotboll i Eskils rätt länge, men när jag blev uttagen i Skånelaget i 14-, 15-årsåldern valde jag handbollen. Det var där jag kände att jag hade störst möjligheter, säger Calle Lindqvist, nu 19-årigt försvarsalternativ i A-laget i Ligan och nyckelspelare i U-laget, som precis säkrat seriesegern och tagit ett historiskt kliv upp i handbollsettan.

Det finns fler gemensamma nämnare. Båda har ett par säsonger på seniornivå bakom sig och båda går åttonde och sista terminen i Filbornaskolan – på alternativet NIU (Nationellt godkänd idrottsutbildning) med utökat studieprogram och extra träningsfokus flera gånger i veckan.

Var det ett givet gymnasieval för er?

– Nej, inte för mig. Jag funderade rätt länge innan jag ändå bestämde mig för ekonomiprogrammet på Filborna. Det funkar bra med OV-träningarna, som börjar redan vid halv fyra. Men fjärde läsåret har varit rätt segt. Man har ju kompisar som tog studenten förra våren och som gått vidare, säger Calle.

– För mig var det ganska självklart. Det passar mig och jag gillar nog upplägget mer än Calle – med ett studieår mer än andra och möjlighet till två extrakurser. Känner jag mig själv rätt så hade jag blivit stressad om jag skulle klämt in allt på sex terminer, säger Johanna, som läser samhällsprogrammet med inriktning beteendevetenskap.

Ni tränar på skoltid, spelar och tränar med OV efter och ibland före plugget och lär ut sporten i olika barn- och ungdomsgrupper... Hur mycket handboll blir det egentligen?

– Tja, för min del är det handboll i princip alla dagar i veckan. Jag tränar med OV och så har vi passen i skolan – i hallen eller i gymmet. Ofta blir det mer än en match i veckan eftersom jag fortfarande får spela i både A- och U-laget, men nästa säsong är både Johanna och jag överåriga och då är det krångligare reglelverk om man ska flytta mellan lag i olika serier. Sedan är jag tränare i handbollsskolan på Filborna på lördagar också, berättar Calle.

– Jag har bara onsdagarna lediga, men så är jag ledare för skolhandbollen på Nanny Palmkvistskolan en eftermiddag i veckan och på lördagarna hjälper jag till med HFA (Handbollsskola för alla) i Filborna, där vi har träning för unga med funktionsnedsättning, säger Johanna.

Hur kom det sig att ni blev ledare/tränare samtidigt som ni är mitt uppe i era egna handbollskarriärer?

– Det började med att jag fick sommarjobb tre veckor inom HFA-projektet. Sedan blev det lovskolan och nu tränar jag alltså sju- och åttaåringar på lördagar. Under sportlovet har vi kört med olika grupper från måndag till onsdag, förklarar Calle.

– Det är jättelänge sedan jag började som ledare. Jag hade en kompis som var tränare för skolhandbollen på Västra Berga och så hoppade jag in för henne ibland. Sedan har det rullat på. På den här nivån är det mest på skoj, men väldigt givande. Det är klart att jag funderat på hur det skulle vara att ha ansvar för en mer resultatinriktad grupp, och det kan väl bli aktuellt någon gång, fortsätter Johanna.

Vad gör ni när ni får en handbollsfri kväll eller någon annan oväntad lucka i tränande och spelande?

– Det blir gärna att vi tittar på någon serie och så tävlar vi lite mot varandra – spelar spel och så, som Yatzy och liknande. Men det är klart att det blir gärna en del handbollssnack också, inte precis taktik och sånt utan mer om det hänt något speciellt. Det är kul med input, säger Johanna

Hur har säsongen varit hittills?

– Vi startade lite trögt och det har väl inte gått riktigt så bra som vi förväntade oss, men vi fick in många nya inför säsongen och personligen tycker jag det är roligare och bättre stämning än tidigare. Jag flyttades upp i A-truppen 2020 och vi är ju tre spelare som konkurrerar på min position och jag har fått lite mer speltid, konstaterar Johanna Engdahl.

– Jag har tillhört A-truppen sedan förra gången vi fick starta om i Allsvenskan (inför säsongen 2021/22). Borta mot Hammarby var det jämnt fram till tio minuter kvar. De började spela sju mot sex och fick lite övertag på oss då. Annars var det den där matchen när (Mattias) Thynell drog korsbandet och förstörde säsongen. För vår del handlar det bara om att ha ett lag efter oss och sedan fixa det i kvalet, säger Calle Lindqvist.

Och framtiden då – efter plugget och efter säsongen 2022/2023?

– Jag känner att jag gärna vill fortsätta i OV och börja jobba när gymnasiet är klart. Kanske inom skolan – på fritidssidan eller som extra resurs eller så, som några andra i laget, säger Johanna.

– Jag vet inte riktigt, jag sitter på ett utgående kontrakt och tanken är väl att fortsätta plugga, men inte helt klart var, säger Calle.

Mycket handlar förstås om hur säsongen slutar, hur bollarna trillar in och om det blir nytt kontrakt eller inte.

– Ett kval är alltid osäkert, men vi borde ha en fördel om vi hamnar där. Kungälv var jättenära att slå ut Önnered förra året, annars vann lagen uppifrån rätt säkert. Av topplagen i Allsvenskan har jag mest respekt för Karlskrona, som vi förlorade mot i cupen i början av säsongen, och givetvis Amo, som verkar ta steget upp direkt. Som sagt, det är nu det gäller, summerar Calle Lindqvist.