Rapport från golvet – full snurr på handbollsskolan

Fotboll , simning, innebandy och handboll står på 13-årige Gustav Karlssons veckoschema.

– Handbollen har varit med på programmet i drygt ett år. All den här idrotten ger jättemycket och det är aldrig något gnäll när vi ska iväg. Tvärt om, aktiviteterna gör gott för humöret, försäkrar pappa Jörgen Karlsson.

Gustav har lockat med sig kompisar från Västra Berga och Elineberg, som i sin tur lockat med sig andra. Och träningen för barn med funktionsnedsättning har växt från en handfull deltagare till närmare 30-talet entusiaster varje lördag i Filbornahallen.

– Vi började förra hösten och utvecklingen har varit fantastisk. Vi kör handboll för två grupper med lite olika behov varje lördag, säger Lasse Persson, som själv var med och vann SM-guld med Vikingarna 1981.

Det är andra tider nu, långt ifrån de stora scenerna. Men angeläget och inspirerande.

Förutom lördagsträningarna, som han håller i tillsammans med några tjejer från damlaget, flänger han under vardagarna runt på sex grundskolor i kommunen och fångar upp och sprider handbollsintresset. Det sker inom HFA (Handbollsskola för alla) – ett samhällsprojekt med fokus på integration, som bland annat stöttats av Kronprinsessparets stiftelse.

Livet snurrar som aldrig förr runt den där lilla leksaken. Det är faktiskt så att när arbetsdagen är slut och ännu ett eller ett par pass lagts till handlingarna så finns det inte mycket energi kvar för ytterligare konsumtion av handboll – varken live eller på tv.

– Okej, det blir många timmar i olika hallar, så resten av tiden ägnar jag oftast åt annat. Är det mästerskap eller liknande och matcherna går på någon kanal jag har så tittar jag, men annars inte. Av samma anledning följer jag sällan våra seniorlag på nära håll, men det händer att jag går och tittar på exempelvis F9-laget när de har match. Det är roligt att se hur det går för tjejerna vi lockat till oss via handbollsskolan, fortsätter Lasse.

– Innan jag hoppade på det här jobbade jag på olika skolor, bland annat som idrottslärare. Den sista tiden, innan vi körde igång HFA, hade jag tjänst på en resursskola i Landskrona.

Allt började för sex och ett halvt år sedan. Handbollsskolan drog igång bland sju- till tioåringar i särskilt utsatta Helsingborgsområden. Nu ska projektledaren Mats Jacobson och idrottsansvarige Lasse Persson få sällskap av en annan gammal spelarprofil. Joakim Radermacher blir nämligen partner- och kommunikationsansvarig för OV Helsingborgs samhällstillvända skolsatsning.

Ytterligare en medarbetare kommer att anställas när verksamheten expanderar åldersmässigt, med årskullar upp till 13. I dag håller klubben i eftermiddagsträning på sex grundskolor. Dessutom erbjuds läxhjälp i Nanny Palmkvistskolan, Wieselgrensskolan, Slottsvångsskolan och Söderskolan.

– Läxhjälpen bedriver vi tillsammans med några av våra företagspartners, som ställer upp med personal, samt med hjälp av en del pensionärer. Företagen ser den här typen av samhällsengagemang som win win och använder den ibland i sin marknadsföring och som extra morot när de rekryterar folk, berättar Mats Jacobson.

OV-profilen Joakim Radermacher ska jobba mot sponsorer men kommer även att vara med och utveckla projektet:

– När jag var ungdomstränare i klubben så var det roligaste av allt att se hur ungdomar växer i samspelet med varandra. Att vara med när de har sin första övernattning på luftmadrass med lagkompisarna eller när de gör sitt första mål... Ja, det är fantastiskt, säger han.

Beachhandbollen var egentligen startskottet. Sedan föddes idén med HFA som ett integrationsprojekt.

– Att arbeta för ett mer inkluderande samhälle och vara med på klubbens resa känns mycket inspirerande. Att verkligen se att vi gör skillnad kommer kännas bra i magen varje dag när jag går till jobbet framöver, fortsätter Radermacher.

Tillbaka till den hjärtligt uppsluppna stämningen i Filbornahallen. Lasse hjälper en kille som nästan är helt blind att hitta rätt i övningarna. Han manar på, peppar och deltar själv i några parövningar med boll för att locka ut en för stunden håglös deltagare på planen.

Därefter berättar han att gänget snart står inför sin hittills tuffaste utmaning.

– Vi ska ner och vara med i Lundaspelen mellan jul och nyår och vi måste få lite styrsel på en del saker till dess. Jag vet att Lund kommer med ett parateam som är nordiska mästare. Vi får ta det för var det är, vi är trots allt så gott som nybörjare. Vi hade med två lag i beachhandbollen i somras och det var tufft motstånd där också, men det funkade bra.

Du tränar sju- till tioåringar på grundskolorna inom projektet. Men, magister Persson, hur och när tog din egen handbollskarriär fart?

– Jag var elva, alltså lite äldre än eleverna på dagens HFA-skolor, när Vikingarna drog igång en ny träningsgrupp med Rolf Almquist och Uffe Jönsson som ledare. Det kom 120 barn och var helt hysteriskt första gången på IH. Jonas Ahlm, "Big" (Lars Nilsson) och Peter Hansson, som blev elitdomare senare, var några i det där gänget.

Du höll ju på med fotboll också rätt länge i Högaborg och division 3... Varför vann handbollen till slut?

– Det var sammanhållningen som avgjorde. Jag har framför allt Uffe Jönsson att tacka för det där. Vi tränade hårt – när vi kommit upp i U-laget till och med hårdare än Vikingarnas A-lag, och det gick bättre och bättre och man fick chansen i Skånelaget och så. Ändå höll jag på med fotbollen också tills jag fyllt 24. Att slå en tunnel var ändå rätt så roligt.

Säger Lasse och avslutar passet med att rada upp träningsgruppen för lagfotografering.