Rapport från växande sjukstuga: "Tungt att inte kunna bidra”

Publicerad 2023-04-06 14:34

Skadade duon Albert Månsson och Jonatan “Willy” Wilthorn får ta sjuktransporten upp från Lund när det smäller i match två mellan OV och Karlskrona. Sedan får duon ladda om för nästa säsong.

Hans roligaste handbollsminne är ett kval 2016, som slutade med snöplig förlust. Nu sitter Jonatan Wilthord med nyopererad hälsena och sviter efter en rejäl influensaomgång, helt ofrömögen att kunna hjälpa OV under säsongens viktigaste matcher. “Det hade ju varit snopet om jag blivit sjuk lagom till serieavslutningen och kvalet. Nu, när jag ändå är skadad, gör det liksom inte så mycket”, säger han. Tajming i elände alltså. Det gäller att se livet från den ljusa sidan.

Det är klart att det är frustrerande att inte få stångas på linjen, och det är klart att OV Helsingborg hade behövt sin mittsexa både i försvar och anfall i bäst av fem-mötet med Karlskrona.

Speciellt som truppen förvandlats till rena sjukstugan – med Michael Andersson och Albert Månsson som de senaste med långtidsskador.

– Andra har fått chansen och klivit fram – det är vår styrka. Men det är klart, det varit mycket på slutet och kort om tid att styra upp det, säger Jonatan Wilthorn.

BÄSTA SÄSONGEN

Det var i derbyt hemma mot IFK Malmö som olyckan var framme för "Willys" egen del. Ett hemspring i slutet av matchen den 10 februari blev sista insatsen under säsongen 2022/2023. Nu går livet vidare på kryckor, medan den allt tunnare OV-truppen kämpar för att få tillhöra yppersta handbollssocieteten.

– Jag minns att jag kände att något slets sönder när jag skulle tillbaka för att täcka deras snabba avkast. Det var som att få ett slag över benet, och eftersom jag såg att jag inte hade någon bakom mig visste jag direkt vad det handlade om. Jag förstod att säsongen var över också och det är förstås tungt eftersom det känns som jag utvecklats som tvåvägsspelare. Ja, personligen har det här varit min bästa säsong i OV, och då är det såklart bittert att inte få vara med och bidra när allt ska avgöras.

Har du haft många skador tidigare?

– När jag precis kom till OV skadade jag mig och fick axeln opererad, och då tvingades jag ta en paus på nästan ett år. Annars har det bara varit lite stukningar och andra mindre saker.

Såg du första kvalmötet på distans?

– Ja, både sista omgången i serien och Karlskronamatchen i måndags fick jag följa hemifrån eftersom jag åkt på influensa. Men i andra kvalmötet nu på långfredagen räknar jag med att vara på plats i Arenan.

Hur ångestladdat är det att följa avgörandet från sidan?

– Jag har precis haft en rejäl sväng av influensa. Det hade varit riktigt jobbigt att pricka in just det precis nu, om jag varit frisk och skadefri i övrigt. Nu var det ju liksom kört ändå… men visst är det jobbigt att inte vara med när allt avgörs.

MAKALÖS VÄNDNING

Karlskrona ledde med sex bollar i början av andra halvlek senast. Jag måste erkänna att jag inte såg den vändningen komma – speciellt inte efter en rätt blek avslutning mot Alingsås (26– 32) i Handbollsligan.

Vad hände egentligen när 11–17 i början av andra blev till seger med 28–25?

– De stoppade blödningen i tid. Samuel (Johannesson) började rada upp räddningar och försvaret såg plötsligt mycket stabilare ut. Det var viktigt, för annars hade lagen bara bytt mål och vi hade aldrig kommit ikapp. Några taktiska förändringar gjorde också att det svängde. Bra coachning helt enkelt.

I maj firar du tioårsjubileum som OV-spelare. Hur ser framtiden ut?

– Mitt kontrakt går ut men går det bra i kvalet så är det förstås positivt för alla inblandade, om man säger så, både för OV och för mig...

För att backa bandet lite – hur hamnade du egentligen i Helsingborg?

– Jag började spela i Lödde Vikings, samma klubb som Albert (Månsson) kommer ifrån, när jag var nio år. Sedan flyttade jag till Lugi när jag var 14 och debuterade i A-laget när jag var 16 och gick första året på gymnasiet. Lugi var ju riktigt bra på den tiden och hade flera landslagsmän, så det blev inte så mycket speltid. Sista säsongen där gick vi till SM-semi men förlorade knappt mot Drott. När OV hörde av sig var jag 19 och tänkte att jag ville ha en större roll – jag ville ha mer matchtid helt enkelt.

Vilket är ditt bästa minne under snart tio år?

– Det kanske låter konstigt men det var när vi mötte just Karlskrona i kvalet 2016. Vi kom nerifrån och pressade dem till fem matcher då och var sekunder ifrån att avgöra till vår fördel hemma i den fjärde i ett fullsatt IH. Även om vi förlorade till slut så är det på något sätt mitt roligaste minne under de här åren i Helsingborg.

Kanske kan en ångestladdad matchserie, sedd från sidan, bli ett ännu större och roligare OV-minne.

Nu har "Willys" gäng kopplat grepp. Förra året var det bara Skånela, som förresten inledde med hemmaseger mot Lugi i årets kval, som stal matcher av lagen uppifrån och tvingade Önnered till fem dueller. Varken Amo eller Kungälv förmådde skaka Aranäs respektive Redbergslid i fjol. Återstår att se om trenden håller i sig och lagen från Handbollsligan överlever kvalet även den här gången.

PER OHLSSON