Prisad profil 2024: ROBBAN ZUDIC – målinriktad mångsysslare

Det är mycket nu. Robban Zudic har precis kommit hem från en regionträningsdag med Sydsveriges mest lovande 17- och 18-åringar.

– Vi samlades i Lödde och OV hade med fyra spelare den här gången – Alfred (Arnelin), Max (Pedersen), Sixten (Krantz) och Olle Hellborg. Tidigare har vi haft träffar i Skövde och Stockholm också för region öst och mitt. Målet för den här kullen är VM i Egypten till sommaren, berättar mannen som har huvudansvar för landets målvaktstalanger.

Men det är bara en del i 54-åringens engagemang.

DET KOMMER MERA

Till vardags är han huvudtränare för OV-damernas U-lag, för herrjuniorerna med två gäng i seriespel samt för F10-tjejerna.

Lägg därtill ansvarig för målvaktsutbildningen på Filbornaskolans elithandbollsgymnasium. Och, inte minst, ledare för U18-landslaget, som blev Europamästare i somras.

Ja, och så har han en VVS-firma som tar sin lilla tid.

– En vanlig vecka blir det sju träningspass och så matcher på helgerna. Det är tur att jag har en förstående familj, säger han.

Eller en handbollsintresserad familj, skulle man också kunna säga. Dottern Alicia spelar i U-laget och sambon Jessica Björklund är klubbadministratör stationerad i OV-kansliet på Olympiaområdet.

GULDGRÄVARE

När HF Olympias vänner – retroföreningen som bildades 2001 för att återskapa kontakten mellan gamla spelare och ledare – utsåg sin årliga stipendiat så föll valet 2024 på mångsysslare Zudic.

Förra året fick tränarkollegan Mikael Schwarz utmärkelsen. En annan handbollsnörd, om uttrycket tillåts.

Hur blev det såhär, Robban?

– Jag började spela i Olympia och vi hade en rätt bra årskull med Jesper Cordua, Patrik Larsson, Dennis Pettersson och många fler. Jag höll på från jag var åtta till 23 någonting. Sedan blev jag pappa tidigt och försvann från handbollen. Men när min grabb Lucas började i OV så var jag snart fast igen. Jeppe (Cordua) var ledare för laget och jag har svårt för att vara passiv, om man säger så. Ja, det blev så att jag började hjälpa till.

Och i dag?

– Jag har huvudansvar för damernas U-lag i division 3. Vi hade en del skador och inledde säsongen trögt, men nu har vi slagit både Kävlinge och Eslöv och är bra på gång. Sedan är det killarnas juniorer med två lag på olika serienivåer och när det behövdes uppbackning i F10-laget så hoppade jag in där. Men ett ungdomslag på killsidan och jobbet som målvaktstränare för OV:s seniorer har jag i alla fall släppt.

I stället är du målvaktstränare i U-landslaget – hur hamnade du där?

– Det har väl med Toni (Johansson), som är coach för gänget, att göra. Att tro något annat vore naivt.

Hur stort var det att vinna UEM-guld i Montenegro i somras?

– Tja, för killarna var det förstås jättestort. Jag själv är ju så gammal att jag har hyfsad distans numera, men det är klart att när vi var framme i semifinalen började det ändå kännas att det var något extra.

Du har hunnit se många talanger genom åren. Någon som stuckit ut extra?

– Det är klart att jag sett många, en del som tyvärr inte haft skallen med sig också. På målvaktssidan är det kanske lite känsligt att plocka någon. Om jag tittar i stort så är Alfred (Arnelin) definitivt en. Han är rätt given på sin position i alla fall.

Är det stor skillnad att träna tjejer och killar?

– Ska man generalisera så är tjejerna inte lika fokuserade på att träna just handboll. De ser andra värden, kan man säga. Killar är mer välutbildade i tidig ålder.

Vad tror du om säsongen för OV:s representationslag?

– Jag är hyfsat trygg med att herrarna klarar sig kvar. Ja, faktiskt att de undviker kval också och snarare hamnar i ingenmansland. Men då måste man förstås vinna en match som den hemma mot Skånela nu närmast. De hade säkert klarat sig förra gången de var uppe också om de inte fått alla de där skadorna. Att sakna fem startspelare när allt avgörs, det fattar alla att det är tufft. Damlaget har haft sina skadeproblem och tuppen är lite tunn. Ändå är de med där uppe och krigar med Boden och Lugi. En kvalplats hade varit riktigt bra.

Hur känns det att bli uppmärksammad och prisad i samband med någon kommande hemmamatch?

– Egentligen gillar jag inte att synas. Jag jobbar helst i bakgrunden.

Okej, då har vi bidragit lite till det motsatta. Ursäkta… och grattis!