Spännande när damerna tog femte raka.

Dessutom är det ju moraliskt viktigt att vinna över den här typen av motstånd, då Tyresö är ett av de lag som oftast brukar figurera i toppen av allsvenskan. Två sköna segrar mot dessa, ger ju givetvis extra råg i ryggen inför kommande möten. Som nämnts så var den första halvleken närmast helt utan misstag och Alexandra Larsson som var stekhet i inledningen hade kunnat göra mål om hon så hade suttit kvar i bussen den här eftermiddagen. Fem raka i matchens inledning och jag vill nog mena att det hade stor betydelse för matchens utgång. Ledning med 15-10 i paus och man väntade bara på att Tyresö skulle kasta in handduken och vifta med den vita flaggan en bit in på den andra halvleken.
Men istället bjöds hemmalaget in i matchen på ett ganska generöst sätt om men ser det hela med OV-ögon. Sakta tuggade hemmalaget sig ifatt, men kom aldrig mer än jämsides. Och vid ställningen 24-24, trodde man att vågskålen hade gungat över i Tyresö favör. Då tar Tyresö förvånansvärt timeout som OV följer upp med tre raka mål. En märklig manöver som dock kopierad en stund senare och fick precis samma utdelning, men tvärt om. Plötsligt var ställningen 27-27 och matchen var tillbaka på ruta ett. Sista minuterna blev en rysare på klassiskt handbollsmanér. När 26 sekunder återstår, gör Agnes Bladh det för matchen avgörande målet och hemmalagets sista attack blev resultatlös.
Till framgångsingredienserna lägger vi ett hårt kämpade lag, med Alice Hirsh, Agnes Bladh och Alexandra Larsson som vägledande i sina respektive roller. Styrkan och moralen i laget, då matchen är på väg att glida dom ur händerna, ska heller inte underskattas.
En oerhört skön seger således, som blev mer spännande än vad man trodde efter halva matchen. När det går i det egna lagets väg, kan man stå ut med spännande tillställningar varenda gång. Men ibland blir det nästan för mycket och inget för hjärtsvaga.