Småländsk invasion och reviderad proffshistoria

Dags för kometlaget Amo att inta scenen. Ett gäng från Alstermo i mörkaste Småland, som gör sin andra säsong i Handbollsligan. I porten till Helsingborgs Arena står entrévärden Ola Dietrichtson, en rest från den småländska handbollsinvasion som organiserades av Curt Persson för drygt 45 år sedan.

HF Olympia hade storsatsat någon säsong tidigare och värvat danske världsspelaren Lars Bock och senare dennes landslagskollega Thomas Pazyj samt isländske VM-målvakten Olafur Benediktsson och Sigurdur Sveinsson, också han islänning. Det bar ända upp i högsta serien men 1979 var det dags för föryngring.

– Vi var ett gäng killar som hamnade i Olympia samtidigt. De hade tappat några viktiga spelare då och Curt Persson, som väl var typ sportchef, hörde av sig. Jag låg i lumpen på isbrytaren Atle och var borta tre veckor i sträck. När jag var hemma tränade jag med Flottan i Karlskrona och spelade med Nybban (Nybro IF) i division 3. Ja, så ringde de plötsligt från ett allsvenskt lag i Helsingborg och erbjöd lägenhet och frågade vad jag ville jobba med.

Samtalet från högsta ort kom som en smärre chock för en ung militär med uppdrag långt upp i Bottenviken.

– Sedan var jag nere och tittade och skrev på, men kort senare åkte de ur allsvenskan med minsta möjliga marginal – ett mål var det väl och allt på grund av något övertramp i den avgörande matchen uppe i Stockholm.

Småländsk kvartett

Plötsligt befann sig Älmhultsduon Anders Jacobsson och Thomas Ekberg samt Jan Axelsson från Oskarshamn och så Nybrosonen Dietrichsson i ett vitt och rött division 1-lag, dock med ambitioner att ta klivet tillbaka upp i högsta serien.

Men det var ingen enkel match för ynglingar från småländska småklubbar att fylla luckor efter internationella storspelare. Det skulle bli sämre innan det blev bättre igen.

– Jo, det var mycket nytt och vi åkte ner en serie till. Men jag minns i alla fall att vi blev väl omhändertagna, att de var noga med det i Olympia, och jag fick målvakten Håkan Isaksson som fadder. Själv blev jag omskolad till linjegubbe, jag som alltid spelat på nio meter.

Olympiagänget tog sig i kragen och började blicka uppåt, och något år in på 1980-talet fick nyckelspelaren Peter Eklund erbjudande från Bundesligalaget TB08 Ratingen. Han lockade med sig lagkamrat Dietrichson på proffsäventyret.

Fejk news

Det var inte som i dag, då var och varannan hygglig handbollsspelare provar lyckan utomlands. Tvärtom, Olympiaduon var pionjärer även om det länge spridits andra sanningar.

– Jag är rätt trött på den där historieskrivningen, alltså att Claes Hellgren och Björn Jilsén var våra första utlandsproffs när de flyttade till Spanien. Peter Eklund, som värvades som spelande tränare, var ju faktiskt nummer ett och jag nummer två, konstaterar… just det, nummer två.

Men det blev bara en säsong i trakten av Düsseldorf.

– Det var ett duktigt lag men klubben gick i konkurs. Peter vände hem tidigt och jag funderade på vad jag skulle göra. Det var andra tider, inga agenter eller så. Jag skulle kanske lyft luren och tagit kontakt med någon annan klubb. Fast så blev det inte, men jag lärde mig i alla fall tyska…

I stället gick flyttlasset tillbaka till Helsingborg. Nu blev klubbadressen Vikingarna, som då tränades av Caj-Åke Andersson.

Knäproblem

Det blev några svajiga år för ett lag som vunnit SM 1981 men tappat stora delar av stommen från guldsäsongen. Dessutom började Ola Dietrichson knäa – ja, i klartext få skadeproblem.

– Roger Andersson och jag kvaddade våra knän rätt ordentligt ungefär samtidigt. Vi körde på med gigantiska skydd och det lät och gnisslade när jag rörde mig. Jag hann trots allt med att representera såväl Olympia, Vikingarna som Olympic/Viking innan jag trappade ner och var med och spelade upp Sierra ett par serier.

Dessutom blev det en avstickare hem till Nybro IF.

– Jag insåg att jag behövde något annat än handboll att falla tillbaka på och började plugga transportlogistik. Det var så att utbildningen avslutades i Växjö och då passade jag på att spela med brorsan (Paul) och de andra i Nybban igen, som då var uppe i division 2.

Blekinge nästa

Därefter ett hastigt hopp till nutid.

– Jag brukar missa första halvlekarna eftersom jag ska ha koll på entrén och det är mycket med väskförbud och grejer nu, men har jag tur kan jag följa delar på jumbotronen. Den här säsongen har gått riktigt bra och facit i december var ju fantastiskt. Det har varit få skador och Micke (Andersson) har lyft sig rejält i målet och så är det extra roligt att se de egna talangerna ta för sig.

Säger en smålänning som tog chansen och blev kvar i Skåne. Fast inte så länge till.

– Nej, hustrun Lena och jag flyttar snart till Karlskrona, där hennes släkt har ett båtmanstorp. Jag får väl sitta nere i Blekinge och hålla på OV, och kanske komma hit och hjälpa till under beachhandbollen.

Bonusfakta

Alstermo IF inledde sin handbollsresa med spel i Nybrokorpen 1973. Olympiafostrade Lennart "Nacka" Skoglund, som var allsvensk med Växjö HF under 1990-talet, har både varit spelare och tränare i Alstermo IF (dagens Amo). En annan OV-bekanting, Sierra-produkten och numera Drott-spelaren Niclas Närenborg, har också representerat Amo.

Till sist konstaterar vi att fredagens match mot Amo inleds med tyst minut för en Olympia-legend, Lennart "Big" Persson, som lämnade arenan förra helgen och numera följer OV från annan horisont.