Möt Felix Spross

En humörspelare presenterar sig:

"Jag är i grunden optimist"

Vi kan kalla honom prestigevärvning.

Andra blickar mot kontinenten men Felix Spross åkte till Kiruna, såg framtiden i Skandinavien och landade i Helsingborg.

– Efter fyra år i Bundesliga ville jag utomlands och Sverige och Norge lockade mest.

Möt psykologstuderanden som ser livet från den ljusa sidan.

OV Helsingborg premiärskrällde (34–33-seger) borta mot Alingsås. Trots att inte mycket talade för grönt och svart.

Som att Alingsås bara några veckor tidigare kört över OV i cupen. Som att Alingsås fick en flygande start när ligamatchen blåstes igång. Som att Alingsås inte drabbades av en enda utvisning, jämfört med fyra för gästerna. Som att... Ja, ni fattar.

Ett bortalag, tippat sist i ligan av seriens tränare, slår ett hemmalag, tippat topp fyra.

Lägg därtill att Felix Spross, den 25-årige tysken, inte spelade en sekund i OV:s comeback i Handbollsligan. Vänster- och mittnian var inte ens med i truppen, men hoppas vara redo lagom till första hemmamatchen mot Önnered.

– Jag spelade väl tre minuter i cupen mot Alingsås, sedan landade jag fel och skadade stortån. Den stod rakt upp såhär, säger han och ger en precis fingervisning om allvaret.

Han pekar och visar vilken osund vinkel tån hade, säger att han fortfarande har lite besvär men berättar om eländet med ett leende. Och ute på träningsplanen ser han definitivt inte ut att hämmas av skadan.

Vi befinner oss i C-hallen i Helsingborgs Arena. Den första av 26 seriematcher är avverkad, och de grönsvarta har fått en flygande start och det märks på stämningen. Inte minst på nyförvärvet från IFK Ystad, som skrivit tvåårskontrakt med OV.

De två första intrycken av Felix Spross är:

...att han talar förbaskat bra svenska för att ha bott i landet bara lite drygt ett år.

...att han är en glad jäkel.

– Jag är i grunden en optimistisk själ, försöker alltid tänka positivt. Men det är klart att jag har mina sämre stunder också, som vi väl alla har. Då är det skönt att kunna prata med sina närmaste.

Men du har ju valt att flytta från familj och flickvän i Tyskland?

– Jo, det blir ju mycket kontakter via mobil och sociala media och så nu. Men jag hade spelat fyra säsonger i Bundesliga och jag ville gärna prova något annat i Sverige eller Norge.

Handbollstalanger här trånar efter ligorna på kontinenten, men du vände alltså blicken norrut. Varför?

– Faktum är att jag var på semester i Kiruna för några år sedan och firade nyår där, sedan följde jag med en kompis till Göteborg. Och det var... ja, kul helt enkelt.

Och så pluggar du till psykolog och ska rota i andra människors inre. Hur fungerar det – på distans dessutom?

– Hur bra som helst. Jag har en examen i kommunikation sedan tidigare, men nu har jag läst psykologi i tre år på universitetet i Hagen strax utanför Dortmund, och det går alldeles utmärkt. Det där fungerade ju för många under pandemin och som idrottare på den här nivån har jag haft möjlighet att lägga upp det på det här sättet, att kunna studera på distans alltså. Jag pluggade ju när jag spelade hemma i Tyskland också, och även om det är träning eller match nästan varje dag så är det ett flexibelt liv att vara handbollsspelare och, om jag ska vara ärlig, rätt mycket tid till att läsa.

Annars då? Intressen?

– Jag gillar sport. Alltså inte så att jag tittar speciellt mycket på det på tv eller så, inte handboll heller faktiskt. Nej, jag gillar att vara aktiv och hålla igång och träna själv.

Förra året var han tongivande i IFK Ystad, som trots allt trillade ur högsta serien. Innan dess spelade han för HSC Coburg i högsta Bundesliga. Nu ska han hjälpa en nederlagstippad nykomling att fixa nytt kontrakt. Det kunde ju börjat sämre – och då fanns prestigevärvningen inte ens på plan.

Varför har Helsingborg större chans att klara sig kvar än din förra klubb?

– Jämför du förstauppställningarna i IFK Ystad och här så skiljer det inte så mycket, men vi har bättre bredd i OV. Det märks inte bara på matcherna, det gör att kvalitén på träningarna höjs också. Det känns som att det är en större klubb och lite vassare på ungdomssidan.

Ystad hade två lag i högsta serien förra säsongen, och YIF vann till och med SM-guld. Helsingborg är definitivt mer influerat av HIF och det som händer uppe på Olympia. Hur uppfattar du flytten från ett handbollsmecka till en fotbollsstad?

– Ystad är ju mycket mindre och det är klart att stan präglas mer av handboll. Inte så att man blev påflugen hela tiden, utan mer att folk önskade lycka till och så. Att man är mer anonym här stör mig inte alls. Sedan är det lite större, lite mer att göra i Helsingborg...

Önnered i Idrottens Hus härnäst. Du mötte dem med IFK Ystad förra säsongen. Vilka var dina intryck?

– Att de har en jäkla inställning, att de aldrig ger upp. Att det gäller att ge järnet i 60 minuter.

Ja, som mot Alingsås alltså. Ända in i kaklet.