MÖT MOSES: Handbollsmissionär i utsatta områden

Det har gått ett och ett halvt år sedan integrationsprojektet "OV handboll och skola" förstärktes med Moses Alnuman.

När han såg jobbet på Blocket förstod han att det var perfekt för honom.

– Jag läste att det handlade om att hjälpa till i utsatta områden… Och ja, jag har levt i den där miljön och jag har pluggat till lärare och jag kände att jag kunde göra nytta, säger han.

Själv hade Moses fotboll, basket och kampsport på sitt idrotts-cv. Handboll var något nytt.

– Jag växte upp i Klippan och det var rätt mycket rasism där på den tiden – det var vi mot dom, kan man säga. Men Svenne, en tränare i fotbollslaget, lärde mig mycket om respekt för alla sorters människor.

– Vi flyttade till Helsingborg när jag gick på gymnasiet och vi bodde i flera av de där områdena som jag jobbar i nu med OV. Jag vet vad det handlar om, vad droger och dåliga beslut gjort med folk. Många gamla kompisar har fallit ifrån och finns under marken, om jag säger så.

Du själv då – hur hamnade du på rätt sida?

– Farsan har alltid predikat att det här är möjligheternas land. Han flydde inte från ett krigsdrabbat Palestina för att vi barn skulle strula. Det har gått bra för mina syskon och till slut insåg även jag vad livet går ut på, men jag var väl 25, 26 år. Sverige har gett oss mycket, som jag inte såg förut. Nu vill jag ge tillbaka, och gör du gott så mår du gott.

LEK OCH LÄXA

OV handboll och skola har som mål att ge fler barn meningsfull och aktiv fritid genom lek och handbollsträning och inkluderar även aktiviteter för funktionsnedsatta.

Det uttalade syftet på lång sikt är att minska antalet ungdomar som riskerar att hamna i utanförskap.

Verksamheten, som drivs i samråd med skolor, trossamfund, polis och förvaltningar, har också läxhjälp på schemat. Dessutom bedrivs träning för funktionsnedsatta inom ramen för Integrationsprojektets aktiviteter, som ligger i anslutning till skoldagen, har fokus på utanförskapsområdena Dalhem, Drottninghög, Fredriksdal och Söder. Moses Alnuman är en av två idrottsliga ledare.

Men inte nog med det. Med hjälp av handplockade kompisar har Moses dessutom utvidgat föreningens ordinarie samhällsengagemang med kvälls- och helginsatser både på Drottninghög och på Wieselgrensskolan.

– Sedan jag tog steget att lämna mitt gamla liv har jag försökt göra något för alla där ute. Jag har jobbat frivilligt, samlat unga i områden som Planteringen och Drottninghög och dragit igång olika idrottsaktiviteter och ibland har jag hjälpt gymnasieelever med studieuppgifter på biblioteket.

Han betonar att det behövs förebilder.

– Det är tufft i dag, tio gånger tuffare än när jag växte upp och inget konsekvenstänk alls .Nu finns sociala media också och en ny rasistvåg och så fortsatt segregation.

– När jag jobbade som lärare i engelska och idrott på en skola så var det helt uppenbart att det såldes knark där. Jag försökte snacka med de där ungarna. En del lyssnade och nyligen hörde en tjej, som höll på med en massa skit förut, av sig och tackade. Hon hade precis blivit antagen på civilingenjörsutbildning. Det finns många underbara barn, det gäller bara att så ett frö.

Han fortsätter:

– Den första grejen jag drog igång själv med hjälp av OV var träningar på fredagskvällar i Drottningshögsskolan. Det har blivit fler och fler barn från Annero, Drottninghög och Kubikskolan. De får bestämma aktiviteter så det brukar bli både fotboll och handboll. Det viktigaste är att de inte är ute och far runt i mörkret och ställer till en massa. Nu kommer de hem trötta och svettiga i stället. Det är mycket bättre.

MER PÅ GÅNG

På Wieselgrensskolan är det lördagskvällar som gäller och här har Moses lockat med sig kompisar han lärt känna, framför allt i olika idrottssammanhang, som ledare.

En av tjejerna, Aya, har haft honom som baskettränare. En annan, Lina, har fått hjälp att plugga historia, religion och andra ämnen.

Någon kille har han träffat inom kampsporten, en annan kommer från juniorlaget i Högaborg där Moses varit ledare.

– Jag försöker fånga upp de som har rätt inställning, säger han.

– Alla de här ungarna jag träffar, jag känner ju deras föräldrar. Det är ingen nackdel precis.

Den senaste utmaningen kan bli en milstolpe, ett trendbrott i ett område som lider brist på organiserad lagidrott.

– Vi ska köra igång med träning för små barn, första- och andraklassare, på Drottningshögsskolan. Det blir på lördagar och jag tänker mig att vi öppnar upp för ett eget handbollslag i området.

Det ska börjas i tid, eller som Moses Alnuman summerar det:

– Är man aktiv och håller på med sport så har man inte tid att hänga på gatan.