Hela vägen upp – mottot för OV:s framgångskonsult

När Therese Wallters och Patrik "Pludden" Larssons tröjor – den ena i OV:s färger, den andra i HF Olympias – hissades upp i taket på handbollsarenan härom året hamnade de i gott sällskap. Där, på bästa utkiksplats, hängde redan Vikingaduon Bengt Håkanssons och Rolf Almqvists dräkter. Precis som IS Göta-legenden Thomas Perssons dito. Hittills enda tjejen i höjden har verkligen gjort skäl för sin position.

Mittsexan Therese Wallter hade redan ett mästerskap – VM i Kina 2009 – och gott om landskamper i ryggen när hon var med och tog Sveriges första medalj för damseniorer vid EM-slutspelet i Danmark/Norge 2010.

– Jag var ju inte ordinarie i förstauppställningen men ändå med och bidrog. Det var stort, inte minst på sättet vi gjorde det. VM-turneringen i Kina året innan blev nämligen inte alls vad vi tänkt oss, säger hon.

Tre SM-silver med Skövde, ytterligare ett med Lugi, proffsspel i Danmark och ett ligasilver och Champions League-äventyr med Aalborg – det var andra meriter hon samlat i bagaget när hon flyttade tillbaka till Helsingborg och moderklubben 2012. Ja, plus 44 A-landskamper och ett gäng mästerskapsturneringar.

Det blev någon säsong ytterligare med OV i näst högsta serien och 2013/14 var hon assisterande ledare i damlaget men hann även med några inhopp. Efter egen spelarkarriär har hon fortsatt i handbollens tjänst...

Som utbildad civilekonom var Tessan med och sålde in och fick snurr på beachhandbollen under några år. Nu ingår hon i föreningens marknadsgrupp, hon satt i OV-styrelsen de två senaste åren och har sedan lång tid varit engagerad på ungdomssidan.

– Styrelsen hoppade jag av för att få mer tid att vara ledare på golvet, eftersom jag har två grabbar som är sju och nio och som redan spelat handboll i många år. Bland annat håller jag i vår handbollsskola på Harlyckan där den yngste är med.

Dessutom brinner hon alldeles extra för jämställdhetsprojektet "Hela vägen upp", som på sikt ska lyfta tjejhandbollen i Helsingborg till nya nivåer. Här jobbar hon med att driva arbetet framåt genom olika aktiviteter på flick- och damsidan och med sponsorpaket riktade mot lokala företag.

Parallellt med sitt OV-engagemang arbetar Therese som föreläsare, med målsättningen att inspirera andra. Genom modellen Framgångshjulet delar hon med sig av teknikerna hon själv använt för att kunna prestera under pressade situationer.

För att ta det från början – varför blev det handboll?

– Det var inte alls givet, även om min farbror (målvakten Anders Wallter) spelade i Vikingarna. Jag höll på med en massa annat, som pingis och friidrott. Men när jag var elva drog en kompis med mig på en träning, och i grunden är jag nog en lagspelare.

Så, hur mycket följer du OV-lagen i dag?

– Jag ser så många matcher jag kan. Det har blivit ett par hemmamatcher med herrarna och någon med damlaget hittills.

Och hur ser det ut, tycker du?

– Bra, även om tjejerna gått på några smällar är det många som tar för sig, och jag tycker de spelar fartfylld och positiv handboll. Dessutom har de ju mött många väntade topplag såhär i början.

EM, som startar på fredag, då?

– Jag tycker det ser bra ut. Jag tror på det, att det går bra med vår egen Emma Lindqvist i spetsen.

Hur många av EM-tjejerna 2022 har du själv spelat med?

– Jo, det är ändå några stycken. Nathalie Hagman förstås, både i landslaget och Lugi. Och det var ju fler under Lugi-tiden. Får se nu... Jessica Ryde och Anna Lagerquist också. Sen Jamina Roberts såklart. Emma (Lindqvist) var jag assisterande tränare för när hon kom fram i OV, och då blev det som sagt något inhopp för mig, så vi har faktiskt hunnit spela lite ihop vi också.

Vilken kontakt har du med före detta lagkamrater?

– Framför allt med de från Skövde, får jag nog säga. Vi är ett rätt stort gäng som träffas årligen.

Okej, en lång karriär blev det och många ledare och spelare har passerat. Har du haft någon egen förebild under resan?

– Som linjespelare såg jag mycket upp till en holländska som hette Olga Assink, som var stor stjärna när jag var i början av karriären.

Hela vägen upp till taket är nådd, men många silver blev det (fem nationella i Sverige och Danmark och ett internationellt i EM). Skulle du vilja byta alla de där mot ett riktigt höjdarguld – alla andraplatser mot att få stå överst på mästerskapspallen en enda gång?

– Det var en rolig fråga, men nej. Silver är också okej.

PER OHLSSON