Guldvikingen Marinko har hittat nya mål
Handbollsresan började i Eslöv. Det var där föräldrarna hamnade när familjen lämnade Split i nuvarande Kroatien en gång i ett annat millennium.
– Jag började spela inne i Lund och så var jag en sväng i MBI (Malmölaget med bas i Rosengård) innan jag kom till Vikingarna. Jag blev kvar några säsonger med Caj-Åke (Andersson) som tränare.
Hans Janson var mer eller mindre uttalad förstemålvakt, med Marinko som pålitlig backup. Inte minst guldsäsongen 1980-81 då Vikingarna besegrade Lugi i semifinalen och Ystads IF i finalen. Större än så har handbollen förmodligen aldrig varit i Helsingborg.
Har du någon kontakt med dina gamla guldkompisar i dag?
– Jonas Ahlm stöter jag på ibland i Göteborg och Hasse (Janson) träffade jag faktiskt när vi spelade derby mot Säverhof (33–33) härom veckan. Han bor ju ute i skärgården numera och hade tagit färjan in för att se matchen. Det var himla roligt att snacka en stund. Och så har jag lite Facebook-kontakt med "Lille P" (Lars Stefan Persson), som gör ett imponerande jobb med handbollen på skolorna i Helsingborg.
Ni slog OV hemma rätt klart (32–28) och verkar på uppgång. Hur ser du på säsongen hittills?
– Både vi och Helsingborg var ju tippade bland bottenlagen. För vår del kan man dela in säsongen i tre delar såhär långt. Vi började rätt bra med bortasegrar mot Ystad och Guif. Sedan hände något, och jag vet egentligen inte vad... Min filosofi är effektivt omställningsspel, men plötsligt läckte försvaret och då funkar ingenting. Ändå blev vi inte stressade och letade inga bortförklaringar, utan vi trodde på oss själva och att det skulle lossna.
Hur fick du rätsida på det?
– Vi har bytt lite i positionerna i försvarsspelet och så fick vi in Vasko Sevaljevic, vänsternia och lasgkapten i Montenegros landslag, lagom till hemmamatchen mot Helsingborg. Men framför allt har vi reducerat de tekniska felen.
Det där är något som OV också brottas med. Mot Guif senast slet laget hårt på ett fåtal spelare, vilket under perioder kostade på i felbeslut och bortkastade bollar.
– Det är ju så att vi och Helsingborg har tunnare trupper än de andra lagen. För vår del går vi runt på tre till fyra niometersspelare. Jag vill ändå påstå att vi är bra tränade, bland de bästa faktiskt, och på så sätt kompenserar det rätt bra fysiskt. Men det är klart, vi är båda känsliga för skador och när (Mattias) Thynell gick sönder i början av säsongen så blev det extra tufft för Helsingborg och ännu sämre förutsättningar – inte minst bakåt.
Hur bra koll har du på OV?
– Jag har bra koll och jag lider med dem när det går tungt. Det finns potential och visst behöver staden ett elitlag.
Marinko Kurtovic har flackat runt som både spelare och tränare och familjen har hittat sin fasta punkt i Sandefjord sydväst om Oslo. Hur gick det egentligen till?
– Efter sista året i Spanien hade vi bestämt att slå oss ner i Karlskrona, som min fru kommer ifrån. Men så kom det ett fax från Sandefjord i Norge – ja, så gick det till på den tiden... De erbjöd ett kontrakt och vi åkte dit men jag nobbade anbudet trots allt. När vi kom tillbaka hem till Blekinge låg det ett nytt kontraktsförslag i faxen, och det var så bra att det var svårt att tacka nej. "Vi ger det två år, och sedan flyttar vi hem", sa jag. Och så drog vi, och nu har vi bott där i drygt 22 år.
Du har upplevt lite olika handbollskulturer. Vilka är skillnaderna i Sverige, Norge, Danmark och Spanien?
– Kulturen i Spanien är lite mer avslappnad. I Skandinavien är det rätt lika mellan länderna även om det är högre kvalité på klubbnivå i Danmark... Ja, och i Norge också på senare tid.
Dottern Amanda Kurtovic, som är född i Karlskrona, ratades ur svenska U-truppen för cirka 15 år sedan och valde i stället att representera Norge. I sitt första mästerskap på ungdomssidan spelade hon alltså i grannlandets färger, och vann skytteligan. Det var bara början. På meritlistan i dag har hon ett OS-guld (London 2012), två VM-guld (Brasilien 2011 och Danmark 2015), ett EM-guld (Sverige 2016) och en Champions League-titel (2017) som senior. Ja, plus OS-brons och VM-silver lite i förbifarten också. De senaste säsongerna har hon spelat i högsta ligorna i Ungern och Rumänien.
– Ja, det var ju synd att Sverige gick miste om hennes talang, säger en stolt pappa.
Sonen William har däremot krängt på sig blågul dress. Det blev några kamper med svenska U19- och U21-landslagen, men i fotboll. Nu är han heltidsproffs i Sandefjord sedan många år. När laget i november kvalade sig kvar i norska elitserien, via dubbelmöte med Kongsvinger, gjorde mittfältare Kurtovic ett av målen.
Just nu befinner sig idrottsfamiljen i Sandefjord för att fira jul. Men redan den 25 december styr Marinko söderut.
– Vi kör igång träningen igen på juldagen. Handbollsförbundet har ju bestämt att det är match igen redan på tisdag, och vi tänker komma bra förberedda.
RIK vill inte bjuda OV på någon försenad julgåva i mellandagsmötet. Frågan är vad hemmalaget har för planer. Under alla omständigheter blir det hårda klappar när ligans elva tar emot nästjumbon.
Marinko Kurtovic
Född: 2 december 1961 i Split, Kroatien.
Elitklubbar som spelare: Vikingarna, H43, Ystads IF, IFK Karlskrona, IFK Kristianstad, SD Octavio (Spanien), CB Cangas (Spanien), Sandefjord TF.
Klubbar som tränare: Ronneby, Stavanger (2002-2003), Bjerringbo FH (2003-2005), Vestli IL (2005-2006), Nordstrand IF, damer (2006-2009), Drammen HK (2009-2011), IL Runar (2011-2014), Arendal (2014-2021), Redbergslid (2022-)
