Förste kaptenen tror att OV hittat rätt kurs till slut

Publicerad 2022-11-11 16:41
Ov hilding 2
OV-jubel med nummer nio, "överlevaren" Peter Hildingsson, tillsammans med några av den nya generationen ­– som ynglingarna Andreas Thynell och Christoffer Persson och Andreas Liverstam ­– efter seger mot HP Warta under den svajiga säsongen 2003/2004.
Peter Hildingsson var på väg till Vikingarna inför säsongen 1980-81. Men valde att bli kvar i IS Göta, som precis tagit steget upp i division 2 södra. "Jag skulle göra lumpen och kunde inte satsa hundra på handbollen och bestämde mig för ett år till i Göta. På våren -81 satt jag på IH-läktaren och såg Vikingarna vinna SM-guld – med ett nyskrivet kontrakt på fickan. Vi själva kom sist i serien och föreningen lade ner handbollen", minns han.

Så kan det gå. I stället för guldfest fick Peter Hildingsson uppleva förluster och ännu fler förluster... I stället för SM-slutspel i fullsatta arenor mot skånska konkurrenterna Lugi och Ystads IF ägnade han året som värnpliktig på Revingehed åt att handbollspendla hem till Helsingborg samt göra poänglösa utflykter till division 2-hallar i Eksjö, Skurup och Hässleholm.

Det blev en enda seger och 21 förluster i division 2, samma säsong som Vikingarna till slut kunde titulera sig svenska mästare för tredje gången. Jumboplatsen i tvåan markerade också slutpunkten för handboll i IS Göta, det blev ingen omstart i trean. I och med degraderingen valde föreningen att lägga ner sektionen – 15 år efter att Göta vunnit SM med bland annat ex-vikingarna Sven "Pidder" Pettersson och Ingemar Olofsson samt klubblegendaren Thomas "TP" Persson i guldtruppen.

– Jag höll på med annat också när jag var yngre. Spelade bland annat basket i Pantrarna och HB i tonåren. Det var kompisar som lockade med mig till handbollen i Göta. När vi mötte Vikingarna var det mot "Lille-P" (Lars-Stefan Persson), Jonas Ahlm, "Putte" (Jan Persson) och andra som jag blev lagkamrat med senare, fortsätter "Hilding".

Och den där lumpartiden på Revingehed var i alla fall inte helt bortkastad rent handbollsmässigt.

– Nej, vi hade ett bra gäng på P7, med spelare från Lugi, Dalhem, H43, Ystad och så jag själv från Göta och vi vann såklart regementsmästerskapen.

Fortsättningsvis blev det också en minst sagt hygglig karriär för Peter Hildingsson. Och seglivad. Han finns i topp på listan över flest spelade matcher – både i Vikingarna och i sammanslagningen Olympic/Viking (sedan 2006 alltså OV).

– Många av de äldre slutade strax efter SM-guldet och så småningom blev jag utsedd till lagkapten.

När fusionen Olympic/Viking såg dagens ljus 1994 var han den givna ledargestalten och fortsatte med bindeln runt armen. Fast det fanns ju andra rutinerade namn. Som vikingatrion Joakim Radermacher, Lars "Ekis" Ekström och Thomas Törnkvist. Eller elitseriemeriterade Olympiaprodukten Patrik Larsson, som precis återvänt från SM-finalisten Sävehof.

– Ja, det blev så men efter ett par år, det var väl kring 1996, ville OV satsa ungt och byta ut oss gamlingar. Vi var några stycken som fortsatte tillsammans i Stavsten – "Ekis" (Lars Ekström), (Jesper) Cordua och jag.

– Sedan blev det några säsonger i Kävlinge också, men när Einar (Linno) skulle ta över som tränare i Olympic/Viking (2001) fick jag frågan om jag ville hjälpa till som assisterande, och jag hade ju precis fyllt 40 då och tyckte det var rätt läge att sluta spela själv.

Saker blir inte alltid som man tänkt och innan 40-åringen Peter Hildingsson visste ordet av var han både tränare och spelare.

– Jo, vi fick lite skador och så blev det så att jag behövde fylla en lucka på linjen. Och, ja... jag höll på tre, fyra år till. Ofta blev det rätt utdragna och framför allt roliga säsonger, inte sällan med kvalspel som avslutning. Det blev ju en skapligt lång karriär och jag har hunnit spela med en hel del från olika generationer, alltså både farsor och deras söner.

Som vilka?

­– Ja, "TP" (Thomas Persson) och hans son Andreas Thynell, Thomas (Totte) Persson och Christoffer Persson och så Jens Persson och hans Marcus bland annat. Och Patrik och Andreas Liverstam. Säkert några jag glömt också. Jag höll på fram till 2005 men fortsatte som ledare och tränare när mina egna döttrar spelade. När den yngsta slutade, för fyra år sedan är det väl, så fick det räcka.

Nå, hur får du tiden att gå som handbollspensionär?

­– Det är inga problem med jobb, familj och barnbarn. Jag försöker hålla igång med lite padel också.

Hur pass följer du OV i dag?

­– Jag hänger med och ser de flesta hemmamatcherna på plats.

Vad talar för att OV till slut ska etablera sig i högsta serien? Är de bättre rustade nu än vid tidigare försök?

­– Jag tror OV klarar sig den här gången för att de faktiskt har ett mer välkomponerat lag ­– en större bredd. Tränaren kan gå runt fler på spelare helt enkelt.

Starten var mer än hygglig mot västkust- och Stockholmsmotstånd men fyra tuffa Skånederbyn och en bortaförlust mot jumbon Redbergslid gör att OV rasat i tabellen. Nu väntar Guif hemma, Hallby borta och Skövde hemma innan serien vänder.

– Det har gått lite trögt med poängen de senaste matcherna men spelet och inställningen var det inget fel på mot exempelvis topplag som Kristianstad och Sävehof. Ska vi säga fyra poäng på de närmaste matcherna... eller ännu hellre sex.

Förste kaptenen har talat, och blickar mot en ljusare framtid.

PER OHLSSON
Md ov hilding 1
"Laget är mer välkomponerat den här gången", säger flitige ligabesökaren Peter Hildingsson och tror att OV äntligen tagit steget upp i högsta serien för att stanna.
Officiell Hotellpartner
Officiell Partner – IT/Data
Handbollens huvudpartner
Md obos
Md has logo 1
Md md idrottens bingo 250x120
Nyheter via RSS
Levererat av MyClub