40 år sedan: Det guldet var störst av allt

Han kom till Vikingarna 1968 från Landskrona IF. Sedan dess blev han föreningen trogen tills han lade av.

– Visst fanns det erbjudanden från andra klubbar, men jag beslöt mig för att stanna i Vikingarna. Det beslutet har jag aldrig ångrat, säger Bengt.

Det ska också i sammanhanget sägas att Bengt då var gift med Stig Nilssons dotter. Stig var under många år ett av de stora ledarnamnen och via sitt byggföretag en av de största sponsorerna i Vikingarna.

– Han hade inte blivit glad om jag lämnat, minns Bengt.

Några månader innan Vikingarna spelade hem guldet såg det inte alls bra ut. Vikingarna förlorade tre matcher i rad runt jultid.

– I sambanden med detta åkte vår tränare Caj-Åke Andersson iväg med landslaget. Då beslöt jag, Bo Persson och Hans Janson oss för att vi skulle börja konditionsträna utomhus, berättar Bengt.

Det gjorde susen.

– Det återstod fem matcher i seriespelet och vi vann alla, minns Bengt.

I slutspelet väntade först Lugi i semifinalerna. Det blev avancemang efter två segrar och en förlust. I finalen svarade Ystads IF för motståndet. På nytt en 2–1-seger.

– Vi gjorde det mycket bra, vi som alltid hade det så svårt för både Lugi och Ystad, säger Bengt.

Trots de stora framgångarna med Vikingarna är det ändå en annan händelse som Bengt aldrig kommer att glömma.

Sverige spelade B VM 1977 i dåvarande Östtyskland och mötte hemmanationen i finalen. Det var oavgjort när det återstod två sekunder av matchen. Då tilldömdes Sverige ett frikast.

– Det var ju så litet tid kvar så jag var tvungen att skjuta direkt, minns Bengt.

Men det var inte det lättaste. Först skulle skottet förbi den täckande muren och sedan målvakten Wieland Schmidt, då betraktad som världens bäste målvakt.

– Det skulle ju i det närmaste vara omöjligt att göra mål, men jag lyckades. Det är något jag aldrig kommer att glömma, säger Bengt.