Handboll för hela slanten... och lite till

Säsongen har rullat igång för stora och små – för elit och bredd i OV-familjen. Vårt ligalag inledde mer än hyggligt men kom ner på jorden borta mot Kristianstad i första ronden av cupens åttondelsfinal och förra säsongens Final 4-slutspel känns avlägset. Försvaret, som såg ramstarkt ut i de första träningsmatcherna, har haft det betydligt tuffare i cupen mot Önnered och nämnda Kristianstad.

På en helt annan arena luftades nyligen tre F12-uppsättningar – Lag Mod, Lag Energi och Lag Glädje – i Eslöv Pre Season Cup. Här var succén total. Två av lagen gick hela vägen och möttes i final och det tredje åkte ut i slutspelet mot kompisarna i det slutsegrande OV-laget.

OV Helsingborg är en elit- och breddförening, och framgångar på utvecklingsnivå leder förhoppningsvis till spetskvalité på seniorsidan, med många egna produkter i representationslagen. Resan är lång men klubbens ungdomsstatus har verkligen höjts på senare år.

HELA HAVET STORMAR

Katja Cedergren ropar ut direktiv och ett 50-tal tjejer i F12-gruppen genomför dagens andra rockad. Skottgänget skiftar station till bollteknik, teknikgänget flyttar vidare till en mer försvarsinriktad övning, försvarsgänget intar snabba rusch-positioner. Och så vidare…

Det är hela havet stormar – under sensationellt ordnade former.

När huvudtränaren ber om största möjliga tystnad når budskapet trots allt fram en torsdagskväll i Teknikhallen uppe på Olympiaområdet, just i början av ännu en handbollssäsong.

F12-gruppen är stor, närmare 50 tjejer på träningarna. Det är klart att det blir lite stim, men visselpipan använde Katja Cedergren betydligt flitigare under sin tid som elitdomare.

– Therese Wallter och jag körde handbollsskolan, för de allra minsta, när våra egna barn började. Det var rörigt och roligt då också. Man måste gilla det, att det kan bli lite kaos ibland, säger hon.

PRISAD FÖR ENGAGEMANG

I samband med OV Helsingborgs sommarfest fick hon ta emot Åke Olssons hederspris. En utmärkelse som de senaste åren, i tur och ordning, tilldelats trotjänare som Helena "Falle" Gardewall, Ragnar Lindqvist, Mats Wald och Kristina Andersson. I den färskaste motiveringen kan vi läsa:

"För flerårigt ideellt arbete. Med stort engagemang har Katja verkat både som ungdomsledare och som medlem i Ungdomsgruppen. Tack vare hennes driv har OV utvecklats på flera plan."

Hur var förutsättningarna när du själv började spela?

– Vi hängde ju ofta med när vår storebror tränade och spelade och det är klart att min tvillingsyrra Sara och jag också ville prova. "Okej, fixa några tjejer till, så många som behövs, så kör vi igång ett flicklag i Olympia", sa pappa. Ja, så det gjorde vi.

Bollen var i rullning och Vikingarna var initialt värsta fienden på planen. Men några år senare (1994) blev två föreningar en och Olympic/Viking såg dagens ljus.

– Det gick förstås bra med sammanslagningen. Vi fick nya kompisar och fick spela ihop med bland andra Therese Wallter och Caroline Wickmark.

Men Lund lockade med studier och lite vassare handboll. Via Lundagård bar det vidare till elitsatsande Lugi. Parallellt dömde tvillingsystrarna allt mer och allt högre upp i seriesystemet.

BLÅSTE AV DOMARKARRIÄREN

De for runt och skipade rätt i herrallsvenskan och ute i Europa, men när Lugi gick upp i högsta serien så bestämde de sig för att blåsa av domarkarriären och satsa på elitspel.

– Vi tog vi en paus, Sara och jag. Och den, pausen alltså, varar än.

Det blev spel på högsta nivå några säsonger och så småningom återförening i OV Helsingborg.

– Jag höll på ett tag men fick barn och varvade ner och nu spelar jag med klubbens lag (Helsingborg HK B) i division 4. Vi är ett gäng gamlingar – jag, Caroline Wickmark och Emma Engdahl – och så mest unga tjejer. Det blir någon träning i veckan och så match ibland. Det är lagom nivå.

MYCKET IDROTT BLIR DET

I klartext vad som hinns med eftersom huvudfokus ligger på ungdomsarbetet.

– Ja, det är bara att erkänna att vi lägger rätt mycket tid på handbollen i familjen. Båda tjejerna spelar – Ronja i F12, som jag tränar, och Freja i F15. Men lillebror Kasper har vägrat hittills och håller på med innebandy i stället. Sedan spelar alla fotboll i Eskilsminne också, så det blir ju… Ja, du förstår, en hel del.

– Dessutom är jag inne på andra året som ledamot i OV:s ungdomsgrupp. Det är högt och lågt och en del policyfrågor att landa.

Förresten, på tal om policyfrågor och för dig som tidigare elitdomare, har du större förståelse för visselblåsarnas roll när F12 spelar?

– Jag kan väl säga såhär, att jag är på mina ungdomar direkt och lugnar ner dem om de blir upprörda över något domslut, säger Katja Cedergren.

Bara för den som undrar, så har tvillingsyrran Sara inte släppt handbollen hon heller, och är numera engagerad som ungdomstränare i Lödde HK.

FRAMTIDSBYGGE

Det civila jobbet tar såklart också sin tid. Katja Cedergren är utbildad brandingenjör och avdelningschef på teknikföretaget Bengt Dahlgren. Ett uppdrag som bland annat innebär att hon finns med på konsultbasis under olika byggprocesser.

I Teknikhallen i Helsingborg pågår också en sorts byggprocess när ledarteamet lotsar unga tjejer mot nya mål.

Säsongen har rullat igång på alla plan i föreningen. Damlaget laddar för allsvensk premiär. Herrarna ska försöka leva upp till de förväntningar som förra säsongens framgångar fört med sig. Nytt Skånederby mot Kristianstad väntar i första hemmamatchen i Ligan.

Samtidigt laddar F12, framtidens handbollsstjärnor, om med lagom blandning av mod, energi och glädje.