Damerna studsade tillbaka
Hela sex bollar upp för Alingsås och så smått börjar man fila på ytterligare några rader om damlagets plötsliga kräftgång. Johanna Brejding som inte alls hade varit dålig, byttes ut mot Stefanie Åkerberg. Nånting måste ju göras och det här blev ett riktigt lyckokast. "Åke" blev nämligen precis så där bra som hon kan bli och avgör faktisk matchen till OV:s fördel med ett antal strålande räddningar och det på ett imponerande sätt.
Från ställningen 14-19 arbetar sig dock laget åter in i matchen sakta men säkert och får ordning på försvarsspelet. Mycket tack vare klipporna i mittförsvaret. När sedan Ebba Fossum som startade tveksamt, kom igång kändes segern som fullt möjlig. Med ideliga genombrott och oftast nätrassel som följd skapade hon hon en känsla av att det skulle kunna gå - en känsla som snabbt spred sig inom laget. Åtta mål blev det här gången och Ebba framstår mer och mer som en av Allsvenskans bästa och viktigaste spelare på sin position.
Dessutom satt straffarna i mål - precis varenda en och Jasmine Wild-wilemsen satte en av dessa men hade framför allt matchens skönaste samarbete med Alva Ohlsson i matchens absoluta slutskede, där Alva passade istället för att avsluta, en helt fristående Jasmine, som i öppet mål kunde sätta den sista spiken i den så sköna segerkistan. "Jasse" och Alice gjorde vardera fem kassar och får med beröm godkänt för sina insatser. Men högst lyfter vi på hatten för målvakten Stefanie Åkerberg för dagens insats.
Allt gick inte som på räls för OV den här dagen, men ärligt talat så kan jag (förlåt språket) fullständigt ge fan i det. Den här matchen hade i min värld ett enda syfte och det var att så snabbt som möjligt komma tillbaka upp på hästen igen efter förra veckans snedsteg. Om det så skulle ske med hjälp av stege, hiss eller dubbla stigbyglar. Räta på ryggen igen tjejer – det här gjorde ni bra.
