Möt gänget som styr OV mot nya höjder

En handbollsförening är mer än sju elitspelare på plan, plus några på bänken. Bortom representationslagens rubriker hittar vi en väloljad organisation, ett växande kansli och samhällsnyttiga projekt. Dessutom bredd och åter bredd och inte minst mängder av ideella insatser.

Det fanns en inte alltför avlägsen tid när siffrorna glödde röda och de sportsliga framgångarna var höljda i nostalgiskt skimmer. Helt enkelt; ekonomin var ett råttbo, ungdomsverksamheten förde en rätt tynande tillvaro och de närmast sörjande drömde om gamla goda tider då Helsingborg var en handbollsstad att räkna med.

En solig höstdag gör OV-ordföranden Jörgen Johansson undantag från mötesrutinerna – klubbhuset på Olympiafältet – och samlar sin stab högst upp i Scandic Oceanhamnen, med panoramautsikt över stora delar av Nordvästskåne, Sundet och landet på andra sidan. Det är sannerligen en plats för vyer.

ANTOG UTMANINGEN

Några i dagens styrelse var med när det blåste motvind från alla håll och utsikterna var allt annat än såhär slående.

Jan Lundström exempelvis. Han vet hur det var för snart 20 år sedan, när sonen Max började spela och han själv hamnade i ett sorts inferno. Först som ungdomsledare på golvet men rätt snart även som styrelseledamot.

– Jag blev varnad då, det var väl någon gång runt 2007. Föreningen hade ett negativt kapital på nästan två miljoner och alla på ledande positioner riskerade att bli ersättningsskyldiga. Det lät ju spännande, så jag antog utmaningen, berättar han.

Många var lindrigt sagt skeptiska när han presenterade sin vision av ungdomsverksamheten. Den handlade om att antalet aktiva skulle växa från knappt 200 till 500. Parallellt såg han – tillsammans med bland andra dåvarande ordföranden Ragnar Lindqvist – till att OV Helsingborg HK tillfrisknade ekonomiskt, innan han för cirka tio år sedan lämnade sina uppdrag.

FRAMTIDEN ÄR HÄR

Förra hösten lockades Jan Lundström tillbaka – till en helt annan förening, med helt andra muskler.

– Det är som natt och dag. I dag har vi en grupp med elva personer, som ansvarar för barn- och ungdomsverksamheten. Tre av dem är förresten gamla elitspelare. Och så har vi ett kansli som fungerar och kontrollerad ekonomi. Det är skillnad mot när vi tvingades prioritera vilka räkningar som skulle betalas. Det var akuta lösningar hela tiden när jag engagerade mig förra gången.

Den där visionen om 500 ungar i OV-dress är också uppfylld med råge.

– Jo, i dag har vi runt 600 tjejer och killar som spelar handboll, och då räknar vi ändå inte alla som deltar i OHS (OV Handboll och Skola).

ÖKAD KRAVBILD

Vice ordföranden Peter Johnsson har tre söner som fostrats i OV och hoppade själv på tåget för tolv år sedan. I tio av dessa har han suttit i styrelsen.

– Det har gjorts enormt jobb på många händer de senaste åren och jag vill fortsätta blicka framåt. Omsättningen var väl runt sex miljoner när jag började – nu är den uppe på 20. Vi växer, kravbilden ökar och samhället förändras, konstaterar han.

Jörgen Johansson, som efterträdde Anders Lückander på ordförandeposten vid senaste årsmötet, är till vardags vd för Roots By 3N, som levererar potatis, lök och rotfrukter till professionella kök. Han har tidigare presenterats i detta forum. Då poängterade han vikten av en balanserad ekonomi:

– Det är nyckeln. Vi får jobba på för att öka intäkterna, genom sponsring och publik. Förhoppningsvis kan vi rida på slutspelsvågen från i våras. Jag har i alla fall en vision om att vi kan dra in mer pengar i samband med hemmamatcherna i Ligan och kanske även under beachhandbollen. Det är ju så fruktansvärt många frivilliga krafter som ställer upp.

Vidare avslöjar han att föreningens ledargarnityr håller på att utarbeta en strategiplan, något vi får anledning att återkomma till längre fram i höst.

Den nytillträdde ordförandens ambition är för övrigt att göra ansvarsfördelningen tydligare i styrelsen.

STÄMNINGSHÖJARE

En av nykomlingarna där är Ann-Sofi Aru. Hon driver ett konsultföretag med fokus på hr och organisation – segment hon vill bidra med även i OV Helsingborg.

– Jag har varit med i BizNet och som sponsor i tio år och är imponerad av OV:s sociala insatser. Inte minst alla ideella krafter som gör arbetet möjligt. Jag är även ledamot i Handelsföreningen i Helsingborg och just det sociala engagemanget är något som är gemensamt för båda organisationerna.

Kollegan Marie Möndell är inne på andra året. Att hon hamnat i ledande position kan skyllas på två personer – sonen Gunnar som började spela handboll och grannen Mats Svensson (den oförliknelige speakern) som föreslog henne för en styrelsepost.

– Jag har, kan man säga, lite speciellt fokus på att försöka höja stämningen under matcherna, att få igång klacken och skapa bättre läktarkultur.

Själv har hon rötterna längre norrut längs västkusten och har blåvita fotbollssympatier. Men det är en helt annan historia.

DÖTTRARNA VISADE VÄGEN

Niclas Carlson är yngst i gänget med sina 44 år. Han hamnade i sin nuvarande position tack vare döttrarna. Samtliga tre spelar nämligen – i F14, F12 och F10 – och han ingår sedan sex år i tränarstaben för äldsta tjejens lag.

Till vardags är han hållbarhetsentreprenör i tångbranschen, men det är definitivt en helt annan historia det också.

– Själv har jag högst blygsamma meriter som handbollsspelare, säger han.

Och fortsätter bekännelsen:

– Jo, jag spelade i Torslanda HK mellan fjärde och sjunde klass och min största grej var en distriktsträning som gamle förbundskaptenen Bengan Johansson ledde…. samt att jag tog mig till Australien 2000 och hejade fram Sverige till OS-silver.

Sedan:

– Jag är inne på sjätte säsongen nu som en av ledarna i F14 och så ingår jag i marknadsgruppen också. Tillsammans med Magnus (Lambertsson) försöker jag få fart på våra egna turneringar, som Öresunds Cup, som vi körde igång igen sista helgen i augusti.

VAKNANDE SPORTINTRESSE

Nämnde Magnus Lambertsson och sportchefen Dennis Pettersson kompletterar styrelsen. En P13-pappa med många idéer – en av dem kan du läsa om här – respektive en verklig kulturbärare med rötterna i HF Olympia.

Nytillträdd, som adjungerad, är även Jonas Wikström. Han driver revisionsbyrån HAWI AB och tillför ekonomisk kompetens. Men deklarerar omgående:

– Jag har ärligt talat alltid varit patologiskt ointresserad av sport.

I nästa andetag erkänner han att det där faktiskt börjat ändras sedan han lockades in i OV-familjen. Ja, han till och med avslöjar ett tidigt snedsteg som rimmar illa med uttalad apati.

– Jo, jag spelade faktiskt handboll en termin som tolvåring. Om det var i Vikingarna eller Olympia har jag dålig koll på. Jag kom i alla fall i kontakt med OV senare, när jag var anställd på Navet, som ju är ett BizNet-företag. Dessutom känner jag till vilket fantastiskt jobb föreningen gör bland unga, inte minst genom min sambo. Hon är lärare på Elinebergsskolan, som ju har handbollsprofil i samarbete med OV.

HÖJDARMÖTE MED VYER

Som sagt, mycket kokas ner till två gånger 30 minuter och ett missat kantavslut eller ett dåligt hemjobb kan vara skillnaden mellan succé och fiasko.

Men utanför kvadraten på 20 gånger 40 meter – på blått underlag i Helsingborgs Arena eller på klassiskt IH-golv – läggs grunden för hela verksamheten. På ett kansli med många bollar i luften, i en oglamorös träningshall och på ett gym, under en sponsorträff eller varför inte ett styrelsemöte med utsikt över staden. Den vid Sundet, som börjar vinna tillbaka sin förlorade handbollsstatus.