Välutbildade vänsterhänder – OV:s ytterligheter drar åt samma håll

Välkomna västkustens väloljade vänsterhänder.

Eller välkomna förresten; Tobias Ljungmark, 23, gör sin tredje säsong i OV.

Alvin Lindvall, 20, däremot är grön i grönt och svart.

– Då, för tre år sedan, när jag själv var 17 och fick chansen i Aranäs A-lag, så var vår norrman (Jonas Haugsgjerd) på högersex skadad en längre period och Tobbe var också borta en del mot slutet. Ja, så jag fick rätt mycket speltid under min första säsong i Ligan.

Sedan har det blivit två år med moderklubben i Allsvenskan. Men nu är det högsta nivå igen – fast närmare 20 mil söderut när Kungsbacka sporthall bytts mot Helsingborgs Arena.

Vi kan konstatera att konkurrenterna kompletterar varandra rätt bra. De har lite olika roller, men samma position. Två ytterligheter som drar åt ett håll, kan man säga.

– Ja, min spets är Alvins svaghet och tvärtom. Jag har större fokus på försvarsspelet numera och han är snabbaste kontringsspelaren i serien. Oavsett så pushar vi varandra, säger Ljungmark.

– För min del känns det jätteskönt att ha Tobbe här. Vi pratar ofta om olika situationer i matcherna och så, förklarar Lindvall.

EM-GULD MED OV-PRÄGEL

Det är över huvud taget mycket Aranäsprägel över säsongens OV.

Egentligen började det med att tränaren Toni Johansson hämtades från Nordhalland redan till 2020/21.

Därefter landade Tobias Ljungmark i Helsingborg för drygt två år sedan. Följd av trion Magnus Siglev, Nils Mellert och Alvin Lindvall inför den här säsongen.

Siglev som efterträdare till Toni Johansson på tränarposten, Mellert som förstärkning på mittsexposotionen och högersexan Lindvall som ersättare för jämnårige Alfred Arnelin (nu i danska Skjern). Lindvall och Arnelin konkurrerade för övrigt om högerpositionen i U18-landslaget som vann EM-guld för två år sedan efter finalseger mot Danmark. I laget, med Toni Johansson som förbundskapten och Robert Zudic som målvaktstränare, ingick även Max Pedersen.

Men tillbaka till nutid. I dag har vi alltså två Aranäsprodukter ute till höger. Magnus Siglev formades i handbollsmiljö i danska Nyborg och var talangchef i Skjern Håndboll och Nils Mellerts karriär inleddes i Alingsås. Tobias Ljungmark och Alvin Lindvall är däremot fostrade i Kungsbackaklubben. Två välutbildade kantspelare.

KLUBB MED TRADITION

Vi -- tre vänsterhänta inklusive skribenten -- träffas efter en träning på IH. Bara ett hyfsat långskott från hyreslängorna i Olympiakvarteren där många av OV-spelarna huserar och där duon har var sin lya.

– Det känns bra att bo nära träningshallen med en massa handbollsfolk alldeles intill när man ska göra något – bara ha sällskap om man ska gå och handla eller vad som helst.

Aranäs har en historia av framgångar på ungdomssidan. Vid USM i våras blev det guld i P18-klassen och silver för P16-laget – i båda finalerna stod Ystads IF för motståndat. P18 coachades förresten av Jacob Ljungmark, äldre bror till Tobbe. Det är med andra ord i en rätt hygglig plantskola som OV:s högersexor fått sin utbildning.

Var det givet att det skulle bli handboll för er? Är det sånt man väljer per automatik i Kungsbacka?

– Inte självklart även om handbollen är stor. Hockey och fotboll är det också, men dyker det upp någon talang så försvinner de ofta. Till Frölunda om de spelar hockey, förklarar Ljungmark.

Har ni det i generna då – uppvuxna med handboll därhemma?

– Nej, inte det heller. Mina föräldrar var elitspelare i badminton och träffades under ett EM i Moskva. Sedan gick det som det gick och pappa flyttade från Stockholm, fortsätter Ljungmark.

– Jag kommer inte från någon idrottsfamilj, även om mamma var hästtjej och red en del, säger Lindvall.

Vilka är era största ögonblick hittills?

– Jag har varit med och förlorat några USM-finaler. Har väl två silver och ett brons. Så det får bli något på seniornivå. Det var riktigt stort att spela SM-slutspel med Aranäs även om vi åkte ut i kvarten mot Kristianstad. Och så förstås första säsongen här i OV då vi gick till semifinal och pressade Hammarby, säger 23-åringen.

– Jag var med och vann USM-guld med P16-laget efter att vi slagit Önnered i finalen. Men då var man så ung så… Ja, man fattade inte riktigt hur stort det faktiskt var. Så EM-segern med U18-landslaget är väl störst ändå, säger 20-åringen.

På tal om det; ni är rätt lika, du och Alfred Arnelin, som kämpade ihop på högersex i U18. Eller hur?

– Jo, vi är väl lite lekfulla i spelstilen och gillar att trixa in bollen

Nå, vilka är skillnaderna med att spela i OV jämfört med Aranäs?

– Jag ska vara ärlig – drömmen är att bli utlandsproffs och OV kändes som ett bra val på vägen. Jag hade ju haft Toni (Johansson) som tränare tidigare. Först på NIU (nationellt idrottsgymnasium) i Kungsbacka och som assisterande i ungdomslandslaget. Och så är ju Helsingborg en bra stad, eller hur? Men skillnaden… Ja, det är lite högre nivå, mer krav och professionellt med staben runt omkring. Allt från videogenomgångar, taktiksnack och uppbackning på fyssidan, säger Ljungmark.

– Jag håller med, spelarmaterialet är ju bättre och så har vi lite mer gemensamma träningar och allt samlat här runt IH och arenan, fortsätter Lindvall.

STOLTA GAISARE

Jag är så gammal att när jag själv började första klass i Tullbroskolan i Kalmar – det var långt tillbaka i ett annat millennium – och min lärarinna fick veta att jag var vänsterhänt, så sa hon till mina föräldrar: "Ja, det ska vi nog ta ur honom…" Okej, det lyckades hon inte med.

Nå, hur är det att vara vänsterhänt i dag?

– Bara fördelar om du frågar mig, speciellt som handbollsspelare, försäkrar Ljungmark.

Vid sidan av handbollen arbetar han som extra resurs på Västra Ramlösa skola. Kantkollega Lindvall, som läste ekonomiskt program på gymnasiet, berättar att han har ett bankjobb på gång.

Men vad gör ni annars?

– Hänger mycket med de andra i laget och så spelar vi en del golf. Jag började i Allerum när jag flyttade hit men de flesta i OV spelar på Vasatorp så jag har bytt. Det är ett bra sätt att umgås, bra för gemenskapen. Sedan blir det mycket sport, inte minst Premier League och speciellt (Manchester) United, säger Ljungmark.

– Jag tittar gärna på tennis och golf. Längre sändningar, lite mer slow-tv, säger Lindvall.

– Men, det är viktigt när vi snackar fotboll och erkänna att vi är stolta Gais-are båda två!

NYA INSATSER

Mot Hammarby senast kombinerades bra försvars- och målvaktsspel med trubbig offensiv och massor av missade avslut. I första halvlek förvandlade OV erkänt duktige hemmamålvakten Arvid Skoog till en gigant. Det blev 26–23 till slut för Bajen och två mål vardera av OV:s högersexor. På plussidan också 19-årige debutanten Alfred Ekberg, som helt oblygt klev in som vänsternia och stänkte in tre mål på tre skott.

Hur summerar ni äventyret i Eriksdalshallen?

– Vi blev lite tunna på nio meter på grund av skador och slängde bort några kontringslägen och så spände vi oss. Vi måste fortsätta tro på det, våga gå för det, säger Ljungmark.

Vad säger ni om säsongen hittills i sin helhet?

– Jag tycker ändå vi får vara nöjda. Vi gjorde en plattmatch mot Malmö, annars har det varit bra, tycker Alvin Lindvall.

– Vi fick bra start med en lyckad turnering mot bra motstånd i Tyskland och så slog vi de vi skulle slå i cupen. Det var nära, riktigt nära, mot Kristianstad också, konstaterar Tobias Ljungmark.

Nya insatser mot Skövde. Hur tacklar ni det?

– Vi måste trycka, inte vara rädda för misstag. De har ett rätt bra lag med några rutinerade spelare som (Jonas) Samuelsson och (Daniel) Ekman och så några yngre, som du kanske känner bättre till, säger högersexan Tobias Ljungmark och passar vidare till högersexan Alvin Lindvall.

Som fångar bollen och konstaterar:

– Ja, Fidel (Mbumba) och några till.

IFK Skövde, som tippats femma i sluttabellen av tränarkåren, har tre poäng precis som OV, men en match mindre spelad.

Fotnot: Mer Aranäskoppling finns i damlaget. OV hämtade Tilda Kjörling och återvändaren Wiktoria Gustafsson från Kungsbakaklubben inför sin historiska debut i Handbollsligan. Steget upp i högsta serien tog OV-tjejerna för övrigt via kvalseger mot Aranäs.