Lättköpta segrar ingen poäng för Putte

Tålamod är inget som kännetecknar elitidrotten i dag. OV Helsingborg har, trots upp- och nedgångar, ändå utmärkt sig genom kontinuitet på ledarsidan. Såväl på golvet, där sportsliga framgångar byggs, som i mer formella miljöer, där de långsiktiga besluten fattas. Vi inledde nyligen en presentation av föreningens styrelse med Anders Lückander, en man som svingat ordförandeklubban i snart sju år.

Nu är det dags för en verklig traditionsbärare. Jan "Putte" Persson föddes bokstavligen in i handbollsfamiljen. Pappa Sven-Erik "Svenne" Persson var med och spelade hem Vikingarnas första SM-titel 1961 och fortsatte under flera år i en rad olika ledar- och tränarroller. Även mamma Ragnhild hade handbollskompetens med sig i bagaget hemifrån Norge. Ja, ni fattar.

LÅNGT MELLANSPEL I WARGO

Vi snackar alltså idel, ädel idrottsadel.

– Jo, jag hade spelat en del på hygglig nivå. "Mappe" (Mats Jönsson) och jag var uttagna i juniorlandslaget några gånger och jag var med och kvalade upp Vikingarna i högsta serien 1976 och fortsatte några säsonger i A-laget. Med Bengt Håkansson, "Pigge" (Bo Persson) och andra storspelare runt mig på niometerspositionen var min viktigaste uppgift att försöka se till att de fick utrymme.

– Någon gång kring 1980 bestämde jag mig för att satsa på studierna. Jag skrev på för Wargo och började plugga i Lund. Sedan tog Vikingarna sitt tredje SM-guld på våren 1981. Så, ja, det missade jag ju.

Rätt dålig tajming, kan tyckas.

I stället fick Putte tio år i Landskronalaget Wargo innan omständigheterna till slut förde honom hem till fadershuset igen. Omständigheterna var i klartext sonen Filip, en yngling som växte ut till hygglig seniorspelare han också.

– Jag var tillbaka -92, som ungdomstränare för Filips gäng. Då tillsammans med Uffe Jönsson och så småningom också med Börje Sjöholm.

Men då, när Putte återvände, var Vikingarna på dekis. Och det skulle komma ännu tuffare tider, inte minst ekonomiskt.

OPERATION UPPRYCKNING

Några år efter sammanslagningen – när HF Olympia och Vikingarna blev Olympic/Viking – bestämde sig ett gäng entusiaster för att bringa reda i oordningen.

– Jag hamnade i styrelsen 2002. Då var det riktigt illa. Föreningen var… Vad ska man säga? Ja, åt råttorna, konstaterar en man som väl numera närmast kan tituleras OV:s finansminister.

Styrelsefolket har sina respektive specialiteter och särintressen men delar på ansvarsbördan. Med sin bakgrund – inte minst ekonomichef på Helsingborgs Dagblad – har Jan Persson ändå mycket fokus på röda och svarta siffror. Det är ett styvt jobb, även i en klubb som skördar sportsliga framgångar. För tillfället ett herrlag som har sitt första SM-slutspel inom räckhåll och som laddar för cupfest i Halmstad (Final4 i helgen) och ett damlag som, trots skadeproblem, är med och krigar om en biljett till högsta serien.

– All idrott har mer eller mindre ekonomiska bekymmer i dag. Se på innebandyn i stan som kämpar på med sina problem. Handboll är kanske tredje eller fjärde sport och det handlar inte om jättestora pengar i övergångssummor och så. Kristianstad har haft relativt lång storhetstid och Sävehof har också gjort bra ifrån sig när de fått fram duktiga spelare och kunnat behålla dem något år innan de fortsatt utomlands. Vi har väl fem lag med svenska spelare ute i Europa i dag.

SOCIALT ENGAGEMANG

Men, som sagt, det är sällan förädling och försäljning genererar några större slantar.

I Helsingborg är beachhandbollen viktig, inte minst som rekryteringsbas, och stödet från föreningens partnerföretag spelar en direkt avgörande roll för OV Helsingborgs välbefinnande.

Samtidigt som dam- och herrlagen går mot sina bästa säsonger bryter handbollen ny mark. Det finns ett liv och en framtid utanför Helsingborgs Arena och IH och en ny idrottshall på gränsen mellan Fredriksdal och Drottninghög kan flytta gränserna ytterligare. OV har länge profilerat sig med socialt engagemang genom sitt integrationsprojekt OV Handboll och Skola, där fokus riktas mot stadens utanförskapsområden.

– Vi gör enorm nytta och det där är något som driver mig. När allt startade 2016 var det på blygsam nivå, men verksamheten har växt och växt och olyckligtvis har inte behovet minskat, konstaterar Jan Putte Persson.

Framgångar på elitnivå och ett integrationsprojekt som expanderar och låter tala om sig. Det kunde varit värre. Fråga en ekonom som vet att framgång inte är lättköpt.