Ett jobb det svänger om – mer än heltid för handbollens mångsysslare

Det går inte att förbise den berg-och-dalbana som OV tagit med sina supporters på under upptakten av Handbollsligan.

Det får vi inledningsvis reda ut med Ludwig Bjuhrklint.

– Jag har aldrig varit med om något liknande än det som hände senast mot Önnered, säger han.

Först tappade herrarna en sexmålsledning under några slarviga slutminuter hemma mot Sävehof och fick nöja sig med 26–26. Sedan åkte damerna till Nacka Bollhall och gjorde en mirakelvändning tack vare straffräddning av Johanna Brejding med tio sekunder kvar och segermål av Zoe Afram till 28–27 med två kvar.

Kunde det bli ännu galnare? Det kunde bli hisnande mycket galnare.

MAGISK SPURT

När första bortasegern säkrades i onsdags låg herrarna under med nio bollar en bit in i andra halvlek. Sedan gjorde OV 10–1 och var ikapp och vann av bara farten med 28–25.

Hur kan det hända?

– Jag har bara hunnit se om matchen en gång, säger Ludwig och antyder att han tar sin sport och sin roll på allvar.

– Det var väl 12–3 i målvaktsräddningar och de ledde med 16–10 i paus och vi snackade igenom det. Vi skapade ju i alla fall lägen och om vi höjde oss och satte några tidigt i andra så fanns chansen. Sedan gick Önnered ut och gjorde tre raka. Ja, i 99 fall av 100 är det förstås kört, men vi tog timeout och spelade sju mot sex resten och vann fortsättningen med 16–4.

MAXAD SUCCÉ

Patrick Bols fann sig plötsligt tillrätta i sin gamla hemmahall och spikade igen framför ett allt tätare försvar och framåt gjorde framför allt Max Pedersen, nyss fyllda 19, det mesta rätt med tio mål på kontot.

– Max har ju fått chansen och gjort det fantastiskt bra. För några veckor sedan spelade han med U-laget borta i Kävlinge en fredagskväll och gjorde mest mål, sedan klev han in som bäste målskytt i A-laget mot Skövde. Uppe mot Önnered var han grym igen. Det är roligt att se hur han utvecklats och vilken inställning han har oavsett om det är Sävehof eller Kävlinge på andra sidan.

Och nu är han nyckelspelare i derbyt mot Lugi. Du jobbar ju med utveckling – kan du ta åt dig?

– Bara njuta, men inte ta åt mig. Han har själv slitit för det.

BRA OCH MINDRE BRA

På tal om lite svajiga insatser. U-laget i division 2 har inlett bra, ligger på slutspelsplats men senast hemma mot Malmö HP gick laget på en rejäl mina (31–39).

– Det är lite av charmen när man spelar med ett ungt lag i seniorserierna. I omgången innan släppte vi bara in 24 mål mot Kalmar (seger 26–24) och spelade jättebra bakåt. Nu, mot Malmö, släppte vi in 24 redan i första halvlek.

– Vi hade många skador förra säsongen när vi trillade ur ettan och vi har fortfarande några tunga namn borta. Som Edvin Flinck, Olle Berndt och August Åkeson.

Och när någon går sönder i A-laget så drabbar det ju U-laget. Typ högernian Elliot Eriksson, som nyligen opererade knät. Det är där Max Pedersen klivit in och fått sitt genombrott… och lämnat en stor lucka efter sig på lite lägre serienivå.

PRIORITERINGAR

Ludwig Bjuhrklint erkänner att det mesta i livet handlar om handboll. Inte minst sedan han flyttats upp som assisterande till Magnus Siglev i A-laget.

– Jag ägnar i princip all vaken tid åt det bästa jag vet… U-laget, A-laget, OHS (OV Handboll och Skola) och så distriktslaget för 15- och 16-åringar. Men det har blivit bättre sedan jag flyttade till Helsingborg för någon månad sedan. Nu slipper jag pendla sådär tio timmar i veckan fram och tillbaka till Lund. I bilen kan man ju inte titta på handboll, säger 31-åringen.

Tiden han tjänat in läggs varken på dataspel, dejtingserier på tv, filateli eller surdegsbak. Istället blir det lite extra utrymme för att följa de stora ligorna via streamingtjänster. Mindre E4-malande – mer utgrupperat försvarsspel, tyska toppmatcher och taktiskt gnuggande. Samt större ansvar i OV Helsingborg.

HOBBY SOM JOBB

Ta bara det här med OHS, OV:s integrationsarbete. Ludwig Bjuhrklint har blivit en viktig del av verksamheten. Han håller i eftermiddagsträningar för skolelever på Västra Berga, Vittra Adolfsberg, Nanny Palmqvist samt två gånger i veckan på Drottninghög. Dessutom är han ledare för OV:s paralag och en del i aktiviteterna för elever på Filbornaskolans anpassade program.

– Det är fantastiskt roligt att få hålla på såhär och jobba med sin hobby, säger han.

I helgen, mellan OV-uppdragen, ledde han förresten ett av distriktets (Handboll Syd: Skåne, Blekinge, Halland och Småland) ena P15-lag till seger i Sverigecupen.

Nå, hur började allt?

– Det var väl i andra klass någon gång som jag hittade till HK Ankaret hemma i Bjärred. Jag spelade där i alla ungdomslagen och sedan i A-laget. Jag var lagkapten, satt i styrelsen i fem år och jobbade parallellt på skolan och lade mycket tid på klubben. Jag skadade ett knä och hoppade in som hjälptränare. Sedan blev det en trist sorti när vi blev blåsta på allsvenskt spel av vår styrelse.

VÄGRADES UPPFLYTTNING

Två timmar innan matchen, som skulle ge HK Ankaret en direktplats uppåt, fick spelarna beskedet att det tagits styrelsebeslut på att inte gå upp. Det slutade med spelarflykt till H43 i Lund. Även Ludwig Bjuhrklint valde den vägen.

– Men det blev aldrig några matcher med H43, mitt knä blev aldrig riktigt bra. Istället hoppade jag in som assisterande i A-laget och fick ansvaret för U-laget.

Då kommer vi osökt in på nästa utmaning. Lördagens bortamatch mot Lugi i Lund. En nykomling med många kopplingar till OV – tränaren Ola Månsson, spelarna Emil Lindqvist, Calle Lindqvist och Albert Månsson för att nämna några i hemmalaget.

I OV-truppen finns förre Lugi-profilen André Pung Tuzov och Mattias Söderberg samt en annan lundensare, H43-fostrade Oscar Johansson.

Vilken typ av handboll kan vi vänta oss?

– Lugi har hängt med bra i matcherna även om poängen inte trillat in som de nog tänkt sig. De kör på med den filosofi de tror på, säger Ludwig Bjuhrklint och utvecklar:

– De springer mycket, trycker på i alla lägen och det brukar bli målrika matcher.

INSPIRERANDE DUBBELSPEL

Vid sidan av handbollsengagemanget har Ludde hunnit läsa till sig en kandidatexamen i service management och en master i HR.

– Jag kan väl säga att det är saker jag har haft nytta av på många sätt organisatoriskt och i mitt ledarskap.

– När det gäller fritiden, som att umgås med familj och vänner, så handlar det mycket om planering. Handbollsschemat är ju späckat… och oregelbundet.

Nå, vad tänker du om framtiden?

– För drygt två år sedan satt jag ner med Toni (Johansson), dåvarande tränaren, och pratade om vad jag ville med handbollen. Drömmen är att nå så hög nivå som möjligt. Jag gillar dubbelrollen i U- och A-laget – att både få utveckla spelare individuellt och att se till prestation och slipa mer på detaljer.

Säger ankaret som lämnade HK Ankaret och nu lever sin handbollsdröm som mångsysslare i OV Helsingborg.