Crickettalangen som blev handbollsfrälst och skruvade upp tempot

Tänk en svensk tonåring som snöar in på cricket och drar till typ Indien för att få leva ut sin passion för den vita sporten. Eller en 14-årig Skånetös som fascineras av hur träklubborna svingas i camogie – den kvinnliga varianten av irländsk hurling – och planerar för en framtid på “Den gröna ön”.

Låt oss presentera Ralf Beaumont, som tagit sitt okonventionella språng och lämnat East Midlands för ett liv i Helsingborg. I handbollens tjänst för OV – i stadens gymnastiksalar inom integrationsarbetet med OV Handboll och Skola och på planen med föreningens U- och J-lag.

Är du 18 år, nästan två meter lång, välbyggd och vänsterhänt. Okej, då finns grundförutsättningarna.

– Han har bara spelat handboll i fyra år och är fortfarande oskolad, kan man säga. Men han är nyfiken, bra på att ta åt sig info och han har de fysiska förutsättningarna, säger Ludwig Bjuhrklint, huvudansvarig för OV Helsingborgs U-lag och assisterande i A-laget.

Vad säger Ralf Beaumont själv? Tonåringen som övertalade föräldrarna att de ihopsparade studieslantarna skulle gå till ett Sverigeäventyr med fokus på att utvecklas till så bra handbollsspelare som möjligt istället för, som planerat, till universitetsutbildning.

– Med pappa var det okej, men mamma var lite skeptisk, säger han med ett skratt.

SLÄKT I ESLÖV

Det är svårt att stoppa en målmedveten yngling som vill leva sin dröm. Och så en liten detalj; mamma Hanna hette Svensson som flicknamn och växte upp i Eslöv. Där, mitt i Skåne, finns mormor, mostrar, morbröder och kusiner.

– Vi har varit och hälsat på släkten många gånger. Eslöv var ju rätt bra i damhandboll tidigare har jag hört, men mamma spelade fotboll när hon växte upp.

Hur som helst – Sveriges sydligaste landskap var rätt självklar målpunkt när en lång räkel med rötterna i Cambridge och collegestudier i Nottingham föll för en ny sport.

– Vi fick testa handboll i skolan och jag gillade det direkt. Jag började träna med en klubb hemma i Cambridge och sökte till Nottingham när jag gått ut grundskolan, för där finns Englands enda handbollscollege, som NIU (Nationell Idrottsutbildning) här hos er. Jag kom in och bodde, pluggade och tränade ihop med andra handbollsspelare från olika delar av landet.

SKRUVAT UPP TEMPOT 

Ändå, valet är minst sagt originellt för en brittisk idrottstalang.

– Jag började spela fotboll och cricket när jag var fyra, fem år och sedan höll jag på med rugby också. Cricket räknar jag som min andrasport. Jag var kastare och slagman och var uttagen i regionlaget. Men handboll var roligare och passade mig perfekt. En stor skillnad är att cricketmatcher tar så lång tid – sex timmar faktiskt och så resorna på det. Är det internationella testmatcher, som de kallas, så varar de i fem dagar. Ja, handboll är snabbare och häftigare.

– När jag började var det knappast någon som visste var det var jag höll på med. Nu, de senaste åren, har sporten fått lite mer uppmärksamhet. Om jag säger såhär; handboll är i alla fall större i England än vad cricket är i Sverige… Ja, du fattar.

BÄSTE MÅLSKYTT I UEM

Ralf Beaumont skippade cricketbollar i kork, ovala rugbyvarianter och vanliga fotbollar. Nya tider, nya utmaningar och han har redan representerat Storbritannien på landslagsnivå. Han är lagkapten i handbollens U18 men spelar även i U20 och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan seniorlandslaget pockar på uppmärksamhet.

– Jag ska hem till en internationell turnering i november. Vi förbereder oss för sommarens mästerskap. I senaste UEM mötte vi lag som Georgien, Belgien, Bulgarien, Luxemburg, Kosovo och Cypern och det gick… Ja, sådär.

Faktum är att det bara blev en seger – i gruppspelet mot jumbon Cypern – men i övrigt förluster och i placeringsmatchen tog cyprioterna revansch. Ralf Beaumont gjorde i alla fall 29 mål totalt och vann den interna skytteligan. 

På världs- och Europarankingen, som toppas av Danmark och där Sverige för tillfället ligger sexa, har Storbritannien för låg status för att över huvud taget noteras. I bredare databaser, som sammanställer alla spelade landskamper och turneringar, rankas britterna vanligtvis runt plats 72 till 76.

JOBBAR PÅ SKOLOR

För att utvecklas kändes ett miljöombyte nödvändigt. Men varför just OV Helsingborg?

– Ungefär halva U20-landslaget har sökt sig ut i Europa, medan de flesta i U18 fortfarande pluggar hemma. Jag funderade på vart jag ville flytta. Sverige, Tyskland, Frankrike och Spanien kändes alla intressanta. Jag skrev ihop en presentation och mejlade olika klubbar. I Sverige skickade jag till Lugi, Kristianstad, OV och andra här i Skåne. Att jag valde OV berodde på att de var trevligast när jag fick kontakt.

– Jag pratade en del med Dennis (sportchef Pettersson) och Marcus (J-tränare Persson) och fick bra intryck. Sedan slutade jag college och flyttade hit i augusti och nu bor jag i de där husen nära IH och Arenan där många andra handbollsspelare bor. Det är ju mest  lite äldre A-lagsspelare där och när jag är ledig träffar jag oftast folk i min egen ålder, Adam Lambertsson och andra. Jag jobbar inom OHS (OV Handboll och Skola) och hjälper till på Fridaskolan och Drottninghög på dagtid och på Wieselgrensskolan på tisdagskvällar eftersom vi har träningsfritt då.

VISAR KLORNA MOT LUNDS LEJON

Det blir mycket flängande på cykeln till skolor och träningar.

– Vanligtvis är det fyra pass i veckan plus gym och matcher med U- och juniorlaget. Jag hoppas att ta en plats i A-laget i framtiden. Konkurrensen är tuff men det har blivit bra med speltid hittills och jag lär mig jättemycket.

Ännu mer sedan högernian Max Pedersen fått och tagit chansen med A-laget i Ligan.

I division 2-matchen hemma mot H43:s andralag Lunds HS Lejon får den reslige engelsmannen gott om förtroende i både anfall och försvar – och han visar klorna. I första halvlek genererar det fyra fullträffar, i den andra ytterligare en. Han har en rejäl bössa men knorrar också in en boll med känslig vänster. Några tekniska fel noteras och ett lite stressat avslut i första halvlekens slutskede innebär kontring och “bara” fyramålsledning istället för sex bollar upp i paus.

I andra kryper H43-bilagan närmare, men OV-ungdomarna tar sig samman, avslutar matchen med 6–1 under sista tio minuterna efter skarpt försvar och bra målvaktsspel. OV vinner till slut med 29–22 (16–12). Arild Bodsjö sätter de sista tre och fem totalt även han. Men niomålsskytten Ludvig Netterstrand skiner mest en kväll i IH.  

OCH HÄR KOMMER LILLEBROR

Snart bär det hemåt England för Ralf Beaumont. Landslagsuppdrag och nya utmaningar väntar. Det är bara början. 

Mycket har gått fort för en grön handbollslirare, som studerat idrottens fysiologi och psykologi i Nottingham men nu landat i svensk kontext.

– Språket fungerar redan mycket bättre. Jag lär mig hela tiden och förstår det mesta. Det har gått uppåt såhär sedan jag flyttade hit, säger Ralf Beaumont och pekar just uppåt.

Förresten, det kommer mera… Under veckan har Thomas Beaumont, 15-årig lillebror till Ralf, tränat med OV:s P16-lag.

– Jag spelar handboll, i Bishops Stortford i Cambridge och var tolv när jag började. Men jag är varken vänsterhänt eller niometersspelare, jag håller till på linjen, berättar Thomas, som slutade med fotboll förra året för att använda händerna.

Vem vet, kanske väljer han samma väg som brorsan. När det är dags för college, och när det är dags för ytterligare ett steg.