HOLMBERGS HÖRNA: Tacka vet jag handboll!

– Jag tänker lura Prahl med en helt ny uppställning av laget och ny taktik. Det ville jag hålla hemligt. Därför stängde vi träningen, sade Hareide när träningen var över.

Det fungerade perfekt och HIF kunde enkelt slå Halmstad, vars tränare Tom Prahl bara kliade sig i huvudet och förstod inte riktigt vad som hänt..

Än i dag när jag träffar Hareide säger han:

–Du, Walle kommer du ihåg när jag stängde träningen och lurade Prahl...

Jovisst gör jag och försäkrar att jag aldrig kommer att glömma det.

Vad i all sin dar har nu detta med handboll att göra undrar säkert någon - med all rätta.

Jo, det ska jag förklara. Jag har har aldrig någonsin varit med om en stängd träning i handboll, i alla fall inte på klubblagsnivå.

Numera har HIF stängda träningar vid fler tillfällen än när de är öppna.

Och i HIF har, precis som andra klubbar, börjat tala om överkropps- och underkroppsskada.

Även om det klart och tydligt framgår att någon exempelvis bryter en arm, sägs det efteråt att det handlar om en överkroppsskada.

Ett knä som får sig en ordentlig smäll: Underkroppsskada.

Har aldrig någonsin hört talas om något liknande i handboll. Där är en bruten arm en bruten arm och en stukad fot en stukad fot.

Det här fikonspråket, som började användas i ishockey, har nu spritt sig till fotbollen. Det förklaras med att det handlar om spelarnas personliga integritet.

Något liknande har jag aldrig hört talas om i handboll och där smäller det för det mesta rejält från början till slut i matcherna. Och visst skadas spelare, men aldrig det talas om under-eller överkroppsskador.

Där talar man om att det är ett lillfinger som brutits eller en axel som gott ur led.

Tacka vet jag handboll!