40 år sedan

Då grät han hejdlöst

Det är en kväll han aldrig glömmer. För första och enda gången under en lång tränarkarriär fick han vara med att som tränare föra ett lag till ett svenskt mästerskap.

– Det är så klart något man aldrig glömmer, säger Caj-Åke Andersson, som var tränare när Vikingarnas IF blev svenska mästare 1981.

Men det han än idag minns allra bäst var när det stod klart efter den tredje och avgörande finalmatchen mot Ystads IF i Idrottens hus att hans Vikingarnas IF blivit svenska mästare är det som hände precis efter slutsignalen.

– Jag är inte särskilt blödig, men när slutsignalen gick gömde jag ansiktet i en handduk och grät hejdlöst. Det gick helt enkelt inte att stoppa, säger Caj-Åke.

Att Vikingarna skulle bli svenska mästare den säsongen var det inte många som trodde.

– Nej, det snackades mest om Lugi, Ystads IF och Drott. Det var helt enkelt inte många som trodde att vi skulle vinna, säger Caj-Åke.

Men det gjorde Vikingarna genom att i den tredje och avgörande finalmatchen slå Ystads IF med 26–22 i Idrottens hus.

– Att vi blev svenska mästare berodde på att vi hade ett fruktansvärt bra lag, ett lag som helt enkelt var komplett. Vi hade bra spelare på precis alla positioner, säger Caj-Åke.

Sedan lägger han till:

– Dessutom var killarna oerhört bra kompisar med varandra. Sådant betyder mycket i en lagsport.

Caj-Åke var tränare under tolv år, bland annat för Ystads IF i fyra år.

– Vikingarna var utan tvekan det bästa lag jag tränat, Men så innehöll det också spelare, där de flesta hade meriter från olika landslag, säger Caj-Åke.

Stefan fortsätter han:

– Dessutom hade vi en mycket bra bänk. Därför märktes det inte när vi bytte in någon eller några.